I söndags sa kroppen ifrån ordentligt och utöver en lättare förkylning så visade det sig att jag dragit på mig mitt livs första UVI. Feber, smärta, blod och taggtråd låter som en tuff Raubtier-låt, men är jävligt otufft, I tell ya! Det kan ta 36 år till nästa tillfälle tycker jag, om det nu någonsin måste hända igen.
Detta ledde till en 3-dagars penicillinkur och 3 dagars oplanerad och högst ofrivillig vila från gymmet. Jag får ju dock ge min kropp en ärlig chans att återhämta sig, så om det är vila den kräver så får den ju få det. Nu mår jag klart bättre så i morgon blir det gymmet igen - ska bli grymt skönt!
Redan förra veckan blev jag förkyld, men mådde helt ok ändå, så jag tränade på, om än något försiktigare än innan. Träningsveckan resulterade trots det i både ökningar och ett par nya pb!
Jag fick höra lite här och var ifrån att "Du ska inte träna när du är sjuk!" I ren omtanke förstås, men samtidigt vill jag inte bli "idiotförklarad" med det påståendet. Jag anser mig vara utrustad med ett sunt förnuft och ha förmågan att kunna göra en vettig bedömning om min egen hälsa.
Så länge jag inte har feber eller sjukdomskänsla så klassar jag inte mig själv som sjuk. Förkyld eller snuvig - ja. Sjuk - nej. När jag fick UVI:n däremot, då blev jag sjuk. Då fick kroppen vila.
Det handlar om att lyssna på kroppen. Känna efter hur den faktiskt mår och hur den svarar på det du gör. Att inte vara FÖR tjurskallig, men kanske inte vara FÖR försiktig heller. Det är inte farligt att vara snuvig. Röra på dig kan du göra ändå, men du behöver inte ta i så du blir jätteandfådd. Kör lite lättare pass. Hoppa över spinningen och ta en pw istället t.ex. Du kan t.ex. lägga tiden på ett teknik-pass i gymmet där du fokuserar på teknik och kontakt istället för tunga vikter.
Men mår du inte bra däremot, så ska du vila tills du mår ok igen. Egentligen är det inte mer komplicerat än så. Använd sunt förnuft och lyssna på kroppen, den säger till vad den behöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar