Två PB i marklyft!

Bomullen i huvudet var åter idag och efter lunch var det mest ludd och fluff där inne. Men senare under eftermiddagen hände något. Dimmorna lättade, kroppen kickade igång och jag kände mig pigg och stark igen.

Jag drog till gymmet för att köra rygg. Jag började med enhandsrodd och ja, det gick fint att köra på de vanliga vikterna idag också, utan längre setvila. Gött! Gick på marklyft sen. Värmde upp med två set kronlyft på 40 kg, sen slängde jag på 60kg och körde vanliga mark. Jag körde samma upplägg jag gjort på sistone, att stega mig upp och öka med 10kg/set och minska två reps/set. Alltså 10x60 kg 8x70kg 6x80 kg 4x90 kg 2x100 kg.

Idag gick det BRA. Jag var STARK!!  Jag gjorde några fler reps än jag tänkt, bara för att jag kunde :-) Så det blev 10x60kg 9x70kg 7x80kg  och 6x90kg! Nytt pb! Det kändes så jäääävla bra! Jag skuttade runt i en happydance på gymmet. Min kropp fattar! Jag är stark! Ketoner is da shit!! 

Sjuukt nöjd med min prestation så klurade jag vidare vad nästa steg skulle bli. Jag menar... en 6:a på 90 är BRA för mig... Om jag nu då klarar det utan större besvär... Ska jag inte bara lägga på 112,5 kg och dra dem like a boss?

Jooo, klart jag ska!

Och det gjorde jag :-) Mera happydance runt i gymmet! Nytt pb till!!
Fy fan vad jag är bra! Fett bra! :-)

Min prestation firades med en tallrik kött och fett, en slurk MCT-olja och sen grädde med jordgubbar till efterrätt.

Det går bra nu!

Idag är fjärde dagen med väldigt lite kolhydrater och nu känns det rejält att det händer saker i kroppen. Igår gick jag runt med bomull i hjärnan hela dagen och var så sjukt hungrig. Idag är bomullen borta och jag mår bra, men jag känner mig lite svag. Av tidigare erfarenheter så tror jag kroppen är med på noterna redan i morgon igen, bara jag fortsätter mata den med fett.

Tränat har jag gjort ändå och faktiskt lyckats hålla mig kvar på samma vikter som jag låg på förra veckan, med kolhydrater. Lite längre setvila än annars, men annars har jag kunnat ösa på rätt bra.
Igår spökade hungern med mig under passet, men när jag tänker på vad jag presterade så var det "normalt". Faktiskt så går det riktigt bra!

Det ska bli spännande i morgon och se om kroppen och jag kan samarbeta. De är ryggdag 2, vilket innebär att marklyft står på schemat. Kärlek!! Jag ska ladda Mp3n med massa bra arg musik och mig själv med massa fett och gött innan.

Arbetsmässigt händer det MYCKET just nu och huvudet är smockfullt av olika slags information att processa. En löptur hade suttit fint för att hjälpa till att reda lite i allt, men typiskt av mig att komma på det kl 22.30 på kvällen. Löpning eller powerwalking är för mig bästa sättet att rensa skallen.

Hur gör ni för att "rensa skallen" och sortera tankarna??

Tack Universum! :-)

Tänk att Universum faktiskt ALLTID ger dig precis det du ber om! Visst är det fantastiskt!? :-D

Mitt dietande failade ganska grovt och jag har dragit på mig 2/3 av den vikt jag tappat. Hur mycket som är vätska och hur mycket som är fett vet jag inte och tänker inte ta reda på. Jag vet bara att det jag ser i spegeln är inte det jag hade planerat att se vid den här tiden. Jag är suuuuur på mig själv för att jag tappade fokus och ballade ur när det faktiskt gick bra. Men att sura gör inte att jag tappar fettvikt, så jag försöker att inte fastna i det utan att ta med mig lärdomarna och gå vidare. Nu vet jag hur jag INTE ska göra. Så: gör om - gör rätt. Nu startar jag om.

Och hade det inte varit skönt att ha någon som pushade och peppade då? Någon som kom med handfasta råd som jag kunde luta mig mot? Jag upptäckte att det var trögt att göra detta själv, när så många i omgivningen inte förstår syftet. Så har mina tankar gått kring detta.

Så i morse när jag loggar in på Facebook så ser jag Emelie Trossö-Ledins senaste blogginlägg: Hänger ni med mig på en 30 dagars deff?  Jaa, det kan ju vara något, tänker jag. Går in och läser inlägget och hittar ett upplägg som passar mig som handen i handsken. Det är så jag mår allra bäst av att äta, så jag vill fördela makronutrienterna, så jag vill fördela måltiderna. Det KAN inte bli bättre!! :-) Självklart hänger jag på! Det var precis det jag behövde!

I tacksamhet.

/Sofia

Träna när man är förkyld?

I söndags sa kroppen ifrån ordentligt och utöver en lättare förkylning så visade det sig att jag dragit på mig mitt livs första UVI. Feber, smärta, blod och taggtråd låter som en tuff Raubtier-låt, men är jävligt otufft, I tell ya! Det kan ta 36 år till nästa tillfälle tycker jag, om det nu någonsin måste hända igen.

Detta ledde till en 3-dagars penicillinkur och 3 dagars oplanerad och högst ofrivillig vila från gymmet. Jag får ju dock ge min kropp en ärlig chans att återhämta sig, så om det är vila den kräver så får den ju få det. Nu mår jag klart bättre så i morgon blir det gymmet igen - ska bli grymt skönt!

Redan förra veckan blev jag förkyld, men mådde helt ok ändå, så jag tränade på, om än något försiktigare än innan. Träningsveckan resulterade trots det i både ökningar och ett par nya pb!

Jag fick höra lite här och var ifrån att "Du ska inte träna när du är sjuk!" I ren omtanke förstås, men samtidigt vill jag inte bli "idiotförklarad" med det påståendet. Jag anser mig vara utrustad med ett sunt förnuft och ha förmågan att kunna göra en vettig bedömning om min egen hälsa. 
Så länge jag inte har feber eller sjukdomskänsla så klassar jag inte mig själv som sjuk. Förkyld eller snuvig - ja. Sjuk - nej. När jag fick UVI:n däremot, då blev jag sjuk. Då fick kroppen vila.

Det handlar om att lyssna på kroppen. Känna efter hur den faktiskt mår och hur den svarar på det du gör. Att inte vara FÖR tjurskallig, men kanske inte vara FÖR försiktig heller. Det är inte farligt att vara snuvig. Röra på dig kan du göra ändå, men du behöver inte ta i så du blir jätteandfådd. Kör lite lättare pass. Hoppa över spinningen och ta en pw istället t.ex. Du kan t.ex. lägga tiden på ett teknik-pass i gymmet där du fokuserar på teknik och kontakt istället för tunga vikter. 

Men mår du inte bra däremot, så ska du vila tills du mår ok igen. Egentligen är det inte mer komplicerat än så. Använd sunt förnuft och lyssna på kroppen, den säger till vad den behöver!

Träna som en tjej!

Myten om att tjejer inte ska träna tung styrketräning lever fortfarande kvar. Ni vet, vi ska bara använda låga vikter och göra många repetitioner och få lååånga muskler så vi ser smala ut. Gruppträning, löpning och övningar med egen kroppsvikt är ok. Tung styrketräning får enligt myten oss att se ut som karlar. Det är fortfarande smal-idealet som råder och träning skall enbart ske för att gå ner i vikt, eller möjligtvis få snyggare rumpa och plattare mage.

Tack och lov så börjar vindarna äntligen vända. Med slagord som "Strong is the new skinny" och "Train like a girl" pågår en ordentlig boom i sociala medier som t.ex. Instagram och Facebook, där det äntligen börjar accepteras att tjejer styrketränar och lyfter tungt! Det börjar accepteras att tjejer bryr sig om sina kroppar på ett sunt sätt! Hallelujah!
Det är tjejer i alla åldrar men merparten är ganska unga, vilket jag känner bådar gott inför framtiden. Ett sunt ideal håller äntligen på att skapas! Ett ideal där kroppen är stark och friskt framförallt, och där kurvor skapas av medveten träning, inte av fika. Ett ideal där man tycker om sin kropp och behandlar den väl. Detta ideal går hand i hand med en kultur där man lyfter varandra, hyllar andra för deras framgångar och där man lägger tid på att förbättra sig själv istället för att döma andra. Det är så jäkla fint så jag nästan blir tårögd. Det är så bra, så bra.

Tack och lov så börjar fler och fler tjejer ta plats med sin styrketräning. Tjejer lägger upp bilder från sin träning, flexar som aldrig förr och berättar stolt om sina resultat i bl.a. bänk och mark på Instagram, postar motivationsbilder på Facebook mm. Hur grymma som helst! Med förebilder som Emelie Trossö-Ledin, Sarah Bäckman, Jenny Adolfsson mfl. i spetsen så växer skaran för var dag.

Kvinnors träning är helt klart relaterad till utseendet på ett helt annat sätt än mäns. Hur många män får höra att -"Du är fin som du är, inte behöver du hålla på och träna?"? Hur många män får höra att -"Lägg inte på för mycket, du kan ju skada dig!"? Hur många män får höra att -"Det är inte snyggt med synliga muskler!"

Åsikter gällande utseendet och styrketräning kommer från båda könen, men som vanligt är vi tjejer värst mot varandra. Många män vill ha kvinnor med fasta, välsvarvade kroppar, men har svårt att se kvinnor lyfta och ta i. Vi är ju lite svagare och bräckligare liksom...  Många kvinnor vill ha fasta, välsvarvade kroppar, men har svårt att se andra kvinnor skaffa sig det också. Avundsjukan är brutal kvinnor emellan. Vi är världsbäst på att prata ner varandra! Vi göder myterna som missgynnar andra tjejer, för att inte verka sämre själva. Fullständigt vidrigt!

Kan vi inte bara sluta hålla varandra tillbaka? Kan vi inte börja lyfta varandra och glädjas åt andras prestationer? Kan vi inte fortsätta jobba för ett sunt ideal?

Strong IS the new skinny!!

Stökigt fast bra

Jag tränar på två gym. Det ena är ett litet och förbaskat trevligt ställe. Väldigt hemtrevligt och go stämning. Här tränar folk som gillar att träna. Som prioriterar sin träning. Som har träning som livsstil. Det är alltid ordning och reda, och folk har respekt för utrustningen och de som kommer efter.

Det andra är ett lite större ställe, fler medlemmar, lite mer utrustning.  Det är också ett trevligt ställe, ett bra gym och jag trivs där. Många av mina vänner tränar där och det är "hemma". Gymmet har en lite "mjukare" inriktning med en bredare kundkrets med varierat intresse för träning. Många är väldigt hängivna styrketräning eller träning öht. Men många andra är där mest för att de känner att de måste. Eller för att vara tuffa. Typ. Att det inte är samma tänk märks, för det finns inte alls samma respekt för utrustningen och medtränande här.

Och på senaste tiden har det blivit helt katastrof. Det är så jävla stökigt! Tamigfan ALLT som är löst och går att flytta på, ska flyttas på tydligen. Det ligger prylar överallt. Viktskivor hängs huller om buller utan någon som helst koll på vad de väger, eller så lägger man dem helt enkelt på golvet där man stod och låter dem ligga kvar när man går vidare till nästa övning. Hantlarna likaså. Orka lägga tillbaks dem liksom.

Det här blev gnälligt men jag lackade ur totalt idag. Jag vill inte komma till nån jäkla fritidsgård och vill verkligen inte lägga massa tid på att gå runt i gymmet för att leta efter grejer, bara för att upptäcka att någon snott Smithen eller bänken eller vad jag nu tänkt använda, när jag är tillbaka. Irritation!

Tog ett snack med personal idag. De måste ju för fasen säga till medlemmarna, och ha lite koll! *fräs*

Hur ser det ut på era gym?

Nåväl, förutom letandet och irritationen då så blev det ett bra bröst- och tricepspass idag. Jag höll det väldigt, väldigt enkelt. Egentligen körde jag bara två övningar, fast med lite variationer. Bänk och dips. 
Jag började med bänk i Smith eftersom jag tränade ensam idag. Jobbade mig upp från 5 kg (uppvärmning) till 40kg. Sen över till dips i ställning. Körde ett par set med 5 kg, några med 10 kg och några med 15 kg. Avslutade med ett set utan vikt. Jag räknade faktiskt inte seten utan körde tills jag kände mig färdig med varje vikt och varje övning. Jag räknade reps på vissa set när jag körde dips men egentligen mest av gammal vana, inte för att det var så noga. Dock körde jag maxreps i varje set.

Sen blev det några set dips mellan bänkar med viktskiva i knät, efterföljt av vanliga bänkpressen. Eftersom jag var själv så blev det mer nöta reps på låga vikter, vågar inte annat när ingen passar. Men det har en viktig funktion också, framförallt så nöter jag på tekniken, och på att faktiskt känna mig bekväm med att bänka.

Det var rätt skönt att inte vara så noga i räknandet, utan att nästan enbart gå på känslan. Det var jag och kroppen i samarbete - magiskt!

Idag var jag stark!

Lördagen började riktigt skönt med sovmorgon och sen kaffe och senaste AVpoden på balkongen. (Efter att jag varit tvungen att gå till grannen och tigga kaffefilter >< Men hurra för goda grannar!)

Idag fick bli "ätardag" och jag hade sparat en stooor portion chili con carne med ris i frysen speciellt till idag som jag åt till lunch. Oh Sweet Lord så jävla gott! Och så mycket energi jag fick!! :-) Frukost (kaffe och en Dendro-X) och lunch kom ganska tätt inpå varandra nämligen och när jag sen någon timme senare skulle bege mig till gymmet så skuttade jag nästan dit.

Biceps och rygg med fokus på bredden, stod på schemat idag, alltså latsdrag, chins, curls mm. Jag har numera delat upp mina ryggpass på två, ett för "bredden" och ett för "tjockleken" och det funkar väldigt bra.

Idag var jag stark! 

Jag började med latsdrag "som vanligt". Först ett uppvärmningsset, sen 5 arbetsset där jag jobbade mig upp till 55 kg.

Henrik skulle köra marklyft och jag var ju bara tvungen att prova lite jag med, fast jag inte skulle köra det alls, utan bara för att jag kände mig så stark. Drog en 3:a på 90 kg som kanske kunde blivit en 4:a eller rent av 5:a om jag vågat fortsätta. Yey!

Jag fortsatte sen med chins, som ju har varit en av mina små utmaningar (skrev om det här). Nu har jag kommit över min magiska 10-reps-gräns flera gånger och faktiskt dragit till med 14 stycken som mest! Heja mig! 2 set med 10 reps idag, och två st med 10kg vikt :-)

Idag provade jag att hänga på en vikt för första gången när jag gjorde pull-ups. Provade med 5 kg först och gjorde då 8 reps. Hängde på en 10:a sen och gjorde då 3 set med 6 reps i varje.

Jag vet inte men jag tror att det nog var ganska bra. Jag känner mig väldigt nöjd iaf och känner att viktade pull-ups och chins får bli en del av min träning i fortsättningen.
Jag gjorde nämligen 2 st vanliga chins med 10kg vikt också det sista jag gjorde. Kanske hade jag orkat fler om jag provat tidigare för nu var jag rätt trött i rygg och armar. Där hittade jag ju genast en ny utmaning. För kan jag göra 2 så kan jag göra 10. Det tar bara lite längre tid ;-)

 

  Avslutade passet med jag-vet-inte-hur-många set med olika curls tills mina biceps sved. Göööttt!

En fantastisk långledighet går mot sin ände. Jag har spenderat massa kvalitetstid med familjen. Det gör gott i själen!  Vädret har gjort att vi har varit utomhus mycket och sonens nyvunna kärlek till att cykla har fört oss sammanlagt ett par mil(!) runt Blåsut. Barnen på cykel och jag promenerandes/joggandes/springandes brevid :-) Inga problem att få till cardion inte!

Tre goa gym-pass har jag också klämt in. Ben i torsdags, axlar/mage igår och rygg idag.

Axelpasset igår gick rätt ok. Jag har fått sänka vikterna och fokusera ordentligt på kontakt. Har jättesvårt att hitta kontakten och kopplar in trapezius alldeles för lätt eftersom jag är rätt stark i dem. Lurar över att ta proffshjälp till detta faktiskt för att inte halka efter mer med axlarna.

Även fast jag känt tidigare att jag tappat lite av toppstyrkan pga dieten så känner jag mig stark igen och är det bevisligen också eftersom jag ökar hela tiden. Jag började med latsdrag som jag nästan alltid gör, och sen enarmsrodd. Här lade jag på 5 kg mer än sist och det gick bra! Ett "uppvärmningsset" för ländryggen med 15 ryggresningar utan vikt. Lite bicepscurls inemellan och sen marklyft. Älskade marklyft!

Som vanligt så slog det över från reps till maxning. Haha, jag vet inte hur jag lyckas, men jag "måste bara känna lite"... Nu när kroppen beter sig som den ska igen så måste jag ju testa hur jag ligger till liksom... Haha!

Tungt, tyngre, tyngst!

Jag började med 1x10 på 60 kg. Skulle lägga på 15 kg sen men de 15 kilona blev 40(!) och ett lyft å
på 100 kg. De 100 kilona kom upp lätt! På med 5 kg till... Den satt den också! På med ytterligare 5 kg. 110 kg är mitt pb i mark... och jag tog det igen!! Wohoo!!

Var sugen på att springa idag så passet avslutades med 3.5 km löpning. Det hade blivit längre om det inte hade varit för att gymmet stängde :-)

Mina ben bär mig!

Ben har ju varit lite besvärligt för mig att träna de senaste månaderna men det verkar lyckligtvis vara över för den här gången. Jag tar det ännu lite försiktigt i t.ex. knäböj och marklyft, men snart, snart tror jag att jag kan kötta på som jag vill igen. *lycka*

Idag var jag och Jennifer på Motionspalatset och körde ett helt insane benpass. Insane var det pga intensiteten. Tungt och snabbt! Och sjukt kul :-)
Vi började med knäböj. Jag körde ett set på 50x15 och sen 4 set med 60x12. Jag tar det försiktigt som sagt, livrädd för att dra upp "skadan" igen, men 60kg räckte gott när jag körde så många reps.
Sen supersetade vi vadpress och raka marklyft med hantlar. 5 set av varje och svetten rann av oss båda.

Sonen satt mellan hantelställen och hejade på oss. Han sa massa snälla saker som att jag snart är stark som Hulken och att jag nog borde kunna lyfta en hel bil faktiskt. Det är skönt att ha stöd från flera håll :-)
Därefter gick vi på benpress i Smith, en käck liten övning som Jennifer snappat upp hos bla Adriana Kuhl. Jag lade inte på riktigt lika mycket som jag brukar i vanlig benpress utan hade som mest på 100 kg mot ca 150 som jag brukar ha annars, men jäklar i min lilla låda vad den tog ändå. Till slut kom vi knappt upp från golvet efter seten, haha. Tror vi körde 6 set var...eller blev det 7? Riktigt rolig och bra variant av benpress!

Jag avslutade med två set raka marklyft med stång. 50 resp. 60 kg. Det är en ny övning för mig så jag provade mig fram med vikterna. Nu vet jag att här kan jag lägga på mer i fortsättningen.
Jag känner redan nu att det här passet lär jag känna av rejält i morgon, men det SKA jag ju göra :-) Och jag är så lycklig över att kroppen äntligen funkar som den ska!!

Den magiska gränsen

Igår gjorde jag ett helt grymt ryggpass. Tanken var att jag skulle till gymmet och fila teknik på chins och marklyft, två saker jag verkligen vill förbättra mig på. Jag värmde upp med ett par set latsdrag och slängde in lite magövningar mellan rygg-seten, annars var det mark och chins för hela slanten. Men någonstans slog det över från att fila teknik till att "ska bara känna lite, kolla om jag kan..."

Det kan ha varit spenaten i pajen jag åt till lunch eller så var det att min kropp äntligen slutat göra ont, men jag kände mig Pippi Långstrump-stark!

Jag skrev ju för en vecka sen om stånghelvetet (sagt på norrländska!) som vägrade låta sig rubbas. Igår satt den igen - 100 kg marklyft!  Och den kom lätt! Kändes så jävla grymt. Äntligen på väg tillbaka! 100 kilo ÄR en magisk gräns. 100 kg är ändå 100 kg.

Att kunna göra 10 reps av en övning har också varit en magisk gräns för mig, iaf när det gäller dips och chins. Dips i ställning that is. Första gången jag provade kunde jag göra 1½.  Då satte jag som mål att kunna göra 10 st. Strikta. Det kan jag nu :-)

Chins hade jag tidigare som personbästa gjort 8 stycken. Igår gjorde jag 9 i första setet. En stund senare gjorde jag de magiska 10. Sen gjorde jag en till bara för att jag kunde, hehe. Jag varvade chins med några set pull-ups(chins fast med omvänt grepp) Där hade gjort 13 st som mest tidigare, gjorde 16 igår!

I de flesta andra övningar så är jag inte så noga om det blir si många reps på så många kilo. Jag vet ungefär vart jag ligger i det mesta och tycker att jag utmanar mig själv tillräckligt utan att behöva räkna. I marklyft, chins och dips däremot tävlar jag mot mig själv däremot. Det gör min träning så mycket roligare när jag jagar utmaningen hela tiden. Jag tror att oavsett vart man lägger utmaningen, så att det är bra att ha en eller ett par övningar som man jagar sig själv lite i hela tiden.


Med två nya pb och en bra comeback i marklyft så stod jag högst på pallen i min alldeles egna tävling igår. Grym känsla!

Brutalt benpass

Skrev detta igår men det blev inte postat pga strul m nätet... 

Dagens bästa var lätt benpasset med Evelina på Gymhuset. Bäckenet känns äntligen rätt ok igen så jag hade bestämt mig för att köra ett riktigt brutalt benpass. Har inte gjort det på 1½ månad nu tror jag.

Jag började med att värma upp ordentligt, först 10 min crosstrainer, sen knäböj 1x15 på 20kg, alltså bara stången och 1x15 på 30 kg. Att köra lång värmning var ett riktigt bra beslut. Musklerna fick massa blod. Jag kände att de ville samarbeta och att bäckenet höll ihop och inte smärtade, vilket ju var ganska avgörande för om det skulle bli något mer alls. Men som sagt, det kändes bra.
Sen följde 4 set knäböj med 60kg. Jag kan mer, men är lite rädd att slita upp "skadan" igen, så jag får försöka hålla igen lite. Sådär lätt när man är jättetaggad, men jag måste.

Jag lydde :-)

Nästa övning blev raka marklyft med hantlar, 5 set. Efter det supersetade vi sittande lårcurl och vadpress och körde 5 set av varje. Fyyy fan vad det brände!
Utan någon direkt vila här heller så gick vi på liggande lårcurl och sen benpressen. När vi väl kom till benpressen så var benen helt darriga, men det blev iaf 4x10 på 145 kg.

 

Det är riktigt kul att köra ihop med Evelina. Hon kommer alltid med såna bra peppande ord och så är hon stark som fan! :-) Vi bokade in ett pass ihop i helgen - axlar och biceps skall slaktas!

Mat och kosttillskott funkar riktigt bra än så länge. Både vad och när jag äter funkar. Jag var lite luddig i huvudet igår pga att jag dragit ner kolhydraterna så mycket, men idag var jag med igen, och orken var det inget fel på under träningen så nu kör jag på här!

En diskussion vi hade idag gör att jag lurar lite på ett inlägg om just kost... Det får bli något att fila på under morgondagen :-)

Man kan bli jävligt sur på 100kg!

Nu ligger jag som en dö sill i soffan efter en fantastiskt bra helg! Huset fullt med glada ungar, massa god mat, soffhäng och trevligt tjöt med Jennifer och tre träningspass på det.

Lördagen bjöd på ett grymt ryggpass. Jag hade egentligen inte planerat in någon träning, men fick chansen att komma iväg ett par timmar så jag drog till Gymhuset. Jag mötte pT som körde skiten ur sina biceps och berättade om sitt kommande projekt. Ska bli riktigt kul att följa!

Jag började med latsdrag och fick grym kontakt och bra pump. Sådär så man känner sig några centimeter bredare efteråt :-) Börjar ett pass bra så brukar det oftast fortsätta så och det gjorde det. Efter fem set latsdrag följde enarmsrodd, ryggresningar och marklyft.

Jag bad Sami att kolla lite på min marklyftsteknik, vilken han tyckte var riktigt bra. Kul att få höra! Däremot så känner jag mig jätte-jättesvag efter min vila från marklyften. Att köra 8-10 reps på 60-70kg går jättebra, men på tyngre vikter så är det något som tar stopp. Jag fick med nöd och näppe kämpat upp 90kg. Dåligt!

Jag avslutade med några set rodd och chins.

 

Idag var jag och Jennifer till Motionspalatset och körde ett pass. Jag jobbade vidare på ryggen och körde massa chins av olika slag, och sen gav jag mig på marklyft igen. Jag är så sjukt sur över att känna mig så svag, så jag måste jobba vidare med markandet. Idag kom jag till 100kg och där var det stopp. Jag gjorde flera försök med stånghelvetet behagade inte komma mer än några cm från marken. Jag kan tala om att man kan bli jävligt sur på 100kg!! Stånghelvete, vi möts igen!

Senare på kvällen drog jag iväg igen och sprang 5 km och sen 30 min crosstrainer efter det. Tanken är att jag ska få in lite mer konditionspass framöver, så jag går och grunnar nu på hur jag ska få till ett nytt, grymt upplägg :-)

Och kära läsare - kommentera mera!! :-)

 

Mina och andras val

Jag fick frågan idag av en bekant: -"Om jag ger dig 500 kr för att inte träna, vad händer då?"
-"Du får behålla dina 500 kr och jag går glatt till gymmet!" blev mitt svar.

Jag har aldrig, och kommer aldrig, begära att någon som inte lever samma liv skall förstå mina val. Däremot hoppas jag innerligt att andra accepterar dem, precis som att jag accepterar andras val.  Jag gör det som gör mig lycklig så gör ni det som gör er lyckliga!

Om du tycker om att göra smycken - gör det!
Om du brinner för att spela trummor - gör det!
Om du lever för att spela teater - gör det!
Om du älskar hästar och ridning - gör det!
Om du mår som allra bäst när du får åka hoj - gör det!
Om du blir lycklig av att baka tårtor - gör det!

Jag förstår inte alls det roliga i de ovan nämnda sakerna (möjligtvis hojåkningen!), men har vänner som lever och brinner för, till och med försörjer sig på, bland annat de sakerna jag nämnde. Och jag tycker det är alldeles underbart för dem att de hittat sin grej! Mår mina vänner bra så gläder det mig! Jag skulle aldrig få för mig att försöka få någon att sluta med något de brinner för. ALDRIG!

Men det finns tyvärr alltid de som inte kan acceptera, som måste ifrågasätta, "testa" om man är "the real shit", försöka bevisa att de på något sätt har rätt... Jag kan prata mig varm om träning och hälsa för nästan vem som helst, men att behöva förklara och försvara mina val tänker jag inte lägga energi på. Jag hoppas att ni andra gör likadant.
Lägg energin på det som gör er lyckliga istället!

Puss på er!

Jag må se sammanbiten ut på bilden, men detta är det roligaste jag vet!!

Gör om, gör rätt!

Jag började prata för en tid sedan om att deffa. Jag började också göra det och ja, det gick ju fint inledningsvis. Jag tappade ett par kilon, började se lite mer muskeldefinition här och där... och sen vet jag inte riktigt vad som hände... Någonstans failade jag stort i motivationen och följde inte planen utan halkade tillbaka till min normalkost. Med påföljden att ett kilo smög sig tillbaka. Normalkost=normalvikt.

Under påskhelgen gick det riktigt åt pipan kostmässigt. Jag började med en liten Plopp och sen åt jag like there was no tomorrow i tre dagar. Boom, ett kilo till. Jag har hållt mig "nykter" sedan dess, tack och lov, och jag måste inse en gång för alla att mitt liv måste förbli ett sockerfritt liv.

Det är ju bara att lära sig av misstaget och ladda om. Gör om, gör rätt - nu kör jag vidare. Kosten SKA skötas. Cardion SKA skötas. Jag får dessutom hem en burk av Steel Nutritions Dendro-X i morgon som ska få hjälpa mig utöver kosten. Den har fått grymma recensioner så jag tror på den.

Brinn fett, brinn!

Klent bröst!

Dagens träning blev bröst och triceps på Gymhuset. Var riktigt laddad för träning i morse men väl på gymmet hittade jag inget fokus. Jag hade en intensiv inre dialog där en stund ackompanjerad av hög och hård musik. Det blev ett ok pass till slut. :-)

Just bröst är något jag nyligen börjat lägga mer fokus på och där är jag än så länge jättesvag. Riktigt klen faktiskt. :( Jag tampas med både bänkpress och cable men jag SKA vinna! Bänkpress kör jag nästan bara i Smith än så länge, då jag sällan har passning. Men sakta, sakta går vikterna uppåt.

Triceps går däremot jättebra. Där trixar jag inte till det utan kör cable pressdowns, dips mellan bänkar och ibland lyft med någon viktskiva bakom huvudet. Enkelt och grymt effektivt.

MEN, jag provar gärna nya idéer, så dela med er av era bästa bröst- och tricepsövningar!!

 

#aldrigvila

Det finns flera personer inom träningsbranschen som inspirerar mig, Sarah Bäckman, Gustaf Ollas, Gustafs flickvän Emily, Emelie Trossö-Ledin, Ako Rahim mfl. (länkar i menyn till höger!) Jag följer dem dagligen genom bloggar, Facebook och Instagram, och om de bara visste hur mycket de förgyller min dag, hur peppad jag blir, hur mycket jag uppskattar det de delar med sig av till oss andra! Alla är så jäkla grymma på det de gör, för sin fysik, för sina prestationer, för sina ansträngningar och sin dedikation. För sin ödmjukhet och för sin förmåga att alltid peppa och höja andra människor. En av dem som gjort störst avtryck hos mig är allas vår konstapel Prime, Mikael Hollsten.

 Bilden har jag lånat från Gladiatorernas Facebooksida

Han har, by far, den mest ödmjuka och sunda inställning till träning och livet jag någonsin råkat på, och hans Aldrig Vila-koncept gick rätt in i hjärtat på mig. Jag kunde skriva under på det direkt och det ändrade tänket har fått mig att utvecklas enormt både mentalt och med träningen. Jag lärde mig att utmana mig själv, våga kötta på så som JAG vill, inte som någon annan tycker att jag ska göra. Så nej, jag tränar inte varje dag för att konstapel Prime säger till mig att Aldrig Vila, utan för att jag har mål jag strävar mot och för att jag tycker det är så förbaskat roligt!

Aldrig Vila handlar inte specifikt om träning dock, utan i stort om att sträva mot nya utmaningar, att jobba mot sina drömmar och visioner. Och att INGEN ska få hålla dig tillbaka!

När du drar igång ett projekt i livet, oavsett om det är träning, starta företag, flytta utomlands eller något annat du brinner för , så kommer du att råka ut för en massa nej-sägare. Människor som ser det som sin uppgift att leverera en massa ”sanningar” till dig om hur man ska göra och om varför du inte kan göra det du tänkt. Människor som medvetet eller omedvetet försöker förminska och prata ner det du gör. DET är så oerhört fult gjort. Varför ska man förringa något som gör någon annan lycklig? Va?
Våga strunta i vad de här personerna säger. Känn efter vad magkänslan säger, vad kroppen säger, vad själen säger och KÖR! Släpp alla andras ”sanningar” och hitta din egen! Fuck lagom!

När jag släppte alla ”sanningar” och började testa mig fram själv, vågade prova en massa saker, började känna efter vad kroppen sa, DÅ kom mina resultat! Boom!

När jag kommer hit i texten så ska jag berätta att jag sitter och ler för mig själv. Jag är så jävla lycklig i det jag gör. Ja, jag lägger väldigt mycket tid och energi på träning, jag tar i så jag vrålar på gymmet, jag svettas och svär, jag har alltid ont någonstans, men jag har så jävla roligt! Jag älskar min träning, vad den gör för min kropp och för min själ. Jag älskar att ge mig själv nya utmaningar!
Jag vet också att eftersom det är något jag brinner så för, så är det något jag vill ta steget vidare, något jag vill arbeta med och försörja mig på. Det är en utmaning i sig - och jag gillart!





Läsa mer om Aldrig Vila kan du göra här: Vad är Aldrig Vila?
Kolla in Aldrig Vila på Instagram under taggarna #aldrigvila och #flagom

Trygg i min träning, del 2 (Saker tar tid!)

Egentligen finns det bara två saker jag skulle vilja säga som fortsättning till förra inlägget och det är att: Allt sitter i huvudet! och Saker tar tid! Men jag ska försöka utveckla mina tankar lite mer kring detta.

Jag tror att den största utmaningen med att börja träna på gym, och då speciellt med fria vikter, är osäkerheten. Att man känner att man brister i kunskap, att man är så rädd för att göra fel. Att någon då ska skratta åt en och undra vad fan man håller på med. Man är ensam och kan inte gömma sig i gruppen. Precis de tankarna hade jag och jag tror jag delat dem med många.

Känner ni igen tankarna? De fria vikterna är jätteläskiga och -Tänk om någon tittar!?, -Vad i allsindar gör man med den DÄR grejen?, -Jaha, nu sitter det ett annat handtag på den här grejen idag och hur fanken gör jag då?  -Faaan, han där är ju svinstark och här står jag med femmorna och vevar, shit vad klen jag är! ...yada yada yada...
Den inre dialogen går ofta på högvarv i början och vi är nog många som tittat på oss själva i spegeln och undrat vad fan vi håller på med. Kanske till och med kastat in handduken och dragit hem. Jag ska erkänna att jag gjort det.

Oavsett vad det är man står inför som är nytt, så får man ha med sig i tankarna att ALLA har varit nybörjare. ALLA har varit otränade, osäkra och känt sig bortkomna. ALLA!

Och kom ihåg att den där dialogen endast finns i ditt huvud! Det är DU som har den dialogen med dig själv. Det är DU som pratar ner dig själv. I 99 % av fallen så är det ingen annan än du själv som säger de här sakerna till dig. Och anledningen till det är att de andra faktiskt inte bryr sig!!  De allra flesta är så fokuserade på sin egen träning och struntar i vad andra gör omkring så länge de inte stör.
Vill du nå de mål du satt upp för dig själv, oavsett vilka de är, så måste du ändra din inre dialog. Strunta i vad andra tycker! Våga be om hjälp! Prata Upp dig själv! Våga fråga någon som ser ut som att de vet vad de sysslar med. Jag lovar att de flesta tycker det är jätteroligt att kunna hjälpa till, att visa något som de själva brinner för.

En annan tanke som gärna dyker upp i början hos många är "-Men jag är ju så otränad!".
Hmm, jo, det är möjligt, men det är ju därför du är här, för att ändra på det, riiight!? Titta dig runt i lokalen. Tror du de som är vältränade har varit så hela tiden? Klart de inte har!

Kom ihåg att Rom inte byggdes på en dag och det har ingen vältränad kropp någonsin gjort heller. Tvärtom, det ligger år av slit bakom de där kropparna! Det tar tid att bygga muskler, det tar tid att tappa i fettvikt, och framförallt så tar det tid att lära sig nya saker, och det är ok! DU kan bara börja där du är NU, ingen annan stans. Utgå från där du är, sätt sikte mot målet och Kör!

En väninna delade med sig av en dikt en gång som har fastnat hos mig. Den är på danska men jag tror ni förstår vad han menar. Jag försöker tänka på den de gånger jag själv blir frustrerad och otålig över att något dröjer.

“Jeg har skrevet et sted,
hvor jeg daglig må se,
det manende tankesprog:
T.T.T.

Når man føler hvor lidet
man når med sin flid,
er det nyttigt at mindes, at
Ting Tar Tid”
Piet  Hein

Trygg i min träning (If you can't beat them, join them)

Gustaf  började gårdagens inlägg med meningen "Börjar känna mig riktigt trygg och stabil i min träning." och det födde idén till vad dagens inlägg skulle handla om. Inte Gustaf alltså, utan mig själv. (Sorry Gustaf! :-P)

Jo vad jag ville ha sagt var att först nu, lite mer än ett år sedan jag började styrketräna aktivt, så känner jag mig fullständigt trygg och bekväm i det jag gör och det är en grymt skön känsla. Jag vet vilka maskiner och redskap som är till vad (oftast!), jag vet hur jag ska lägga upp mina träningspass,  jag vågar prova nya övningar och överge andra som inte känns bra, jag tycker inte längre det är läskigt att sitta på en av bänkarna framför speglarna och pressa, jag lassar på mer vikter, jag kör skiten ur mina muskler och ja, jag flexar hej vilt framför spegeln utan att skämmas ett dugg.
Jag är också trygg i att veta hur jag ligger till i vikterna, att jag ökar sakta men säkert i alla muskelgrupper och jag är trygg i att veta vad och hur jag ska göra för att uppnå de resultat jag vill ha.

Men det har ju som sagt tagit sin lilla tid att komma hit.

För ett år sedan såg det helt annorlunda ut. Visst hade jag tränat hårt och mycket i flera år, men nästan enbart gruppträning. Jag tyckte att de fria vikterna var skitläskiga och när jag väl försökte mig på maskinerna så hade jag svårt att själv hitta motivationen till att fortsätta när det var tungt och jobbigt, så de där sista repsen uteblev alltid.
Men de resultat jag eftersträvade kom liksom aldrig av gruppträningen, hur mycket jag än kämpade, och en ändrad familjesituation gjorde att det dessutom blev svårare att planera in gruppträning. Dags att tänka om alltså!

En kompis hjälpte mig att komma igång med gymandet. Han visade övningar, hjälpte till med tekniken, hade hemskt mycket tålamod och peppade mycket. (Tack kära pT, om du någon gång läser detta!) Jag gjorde lite fler bekantskaper ute i gymmet, och började hänga med de där stora killarna. Faktiskt vann jag flera riktigt goa vänner bland de där stora typerna! Jag brukar säga att min strategi var "If you can't beat them, join them" ;-) Nä men seriöst så var ju varken de eller hantlarna särskilt läskiga alls!  Jag fick massa tips och hjälp, och började också läsa på själv, vågade prova lite mer.

Och banne mig, det började hända grejer! Jag blev starkare, musklerna växte, kroppen formades...  Och framförallt - jag växte mentalt! Jag vågade sakta men säkert ta mer plats i gymmet. Gjorde min grej och struntade i vad andra kunde tänkas tycka om det. Hittade fokus och kände mig trygg i det upplägg jag gjort.
Jag gav också mig själv små utmaningar för att göra träningen ännu roligare. Dips blev en sådan utmaning. Första gången jag provade så klarade jag 1½. Jag bestämde mig för att klara 10 stycken och jag gav mig inte förrän jag klarade 10 stycken. Efter 35 år har jag äntligen lärt mig använda min envishet på rätt sätt ;-)


fortsättning följer...

Musik, magi och fokus

Jag letade upp min gamla mp3-spelare igår och fyllde den med massa musik att ha på träningen. Tänkte att den skulle vara lite smidigare att bära med sig än min stora HTC som jag annars kör Spotify genom. Jag hittade massa gamla godingar från olika Body Combat-pass som jag lade in, blandat med lite hårdare musik.
Jag vet inte riktigt vart i processen tanken föddes, men plötsligt så hade jag planerat in löpning i dagens träning, utöver axlar och mage. Jag har väl kanske kört tre löppass det senaste halvåret(!) så kondisen är väl "sådär", kan vi säga. Och att tänka att man ska springa får man ju inte bättre kondis av, så det är ju bara att sätta igång. Med bra musik är det faktiskt inte så svårt.

Jag började med axlar och körde 6 arbetsset hantelpressar, 6 set hantellyft åt sidan, 4 set lyft framåt. Sen följde 100 crunches på boll, sidolyft 3x15 och 3x15 av jag-vet-inte-vad-övningen-heter-men-den-är-grym. (ligg på en bänk med rumpan nästan lite över kanten. Ha raka ben, dutta ner hälarna i golvet, lyft upp benen och rumpan lite så benen kommer rakt upp. Repetera 15 gånger. 3-5 set)
5 km löpning fick avsluta passet. Lite kräkkänslor halvvägs ungefär, men annars gick det helt ok :-)

Musik, ja!
Jag har alltid egen musik på när jag tränar. Jag vill kunna använda musiken för att hitta rätt stämning, rätt känsla till det jag har framför mig. Ja, du läste rätt. Jag använder musiken för att öka mitt fokus, för att rikta min energi. Passet blir en magisk ritual där musiken är redskapet! 

Jag har gjort en speciell playlist som jag kört under mina löp-pass, där jag valt låtarnas placering efter tempo. När jag styrketränar blir det lite olika musik varje gång, lite beroende på humör och dagsform, men jag har vissa favoriter som jag alltid drar på när jag behöver en boost. Funkar så jäkla bra, varje gång! Magiskt, faktiskt! :-)

Har du svårt att hitta fokus på gymmet, se för det första till att ta med dig egen musik. Ta några timmar och knåpa ihop en grym playlist hemma. Det ska vara så att du bara lääängtar till gymmet, när du sätter ihop den. Och strunta för böfvelen i vad det är för musik, utan låt musiken tjäna sitt syfte! Strunta i vad andra kan tänkas tycka, strunta i om det är populärt, nytt, fräckt eller ligger på nån jäkla lista. Strunta i det, och välj musik som får ditt humör och din energinivå att öka. 

Se sen till att ta en stund innan passet och hitta fokus. Gå in i dig själv, tänk igenom ditt pass och vad du ska göra. Stoppa in lurarna, vrid på musiken, känn hur pwo:n och musiken tävlar i kroppen om vem som får upp din energi högst och gå sen ut i gymmet och börja kötta!