Ny tid!

En lång och härlig sommar går mot sitt slut och hösten knackar på nu till slut. Årshjulet rullar vidare vare sig vi vill det eller inte.

Hösten är en period av reflektion, en tid att summera och praktisera det man lärt sig under året. En skördetid även mentalt, alltså.

För mig och många andra kommer den här perioden numera spontant, andra kanske måste mer aktivt stanna upp och känna efter. För mig blir det en period där jag aktivt sorterar i det jag fått till mig, summerar och planerar hur jag kan använda mina nya lärdomar. Det kommer att bli en fantastisk höst!

Så ta er tid, stanna upp, känn efter. Vad har hänt under året? Vad tar ni med er av det? Vad kan lämnas kvar i dåtiden? Behöver något ändras på?

Don’t go through life, grow through life!

Två PB i marklyft!

Bomullen i huvudet var åter idag och efter lunch var det mest ludd och fluff där inne. Men senare under eftermiddagen hände något. Dimmorna lättade, kroppen kickade igång och jag kände mig pigg och stark igen.

Jag drog till gymmet för att köra rygg. Jag började med enhandsrodd och ja, det gick fint att köra på de vanliga vikterna idag också, utan längre setvila. Gött! Gick på marklyft sen. Värmde upp med två set kronlyft på 40 kg, sen slängde jag på 60kg och körde vanliga mark. Jag körde samma upplägg jag gjort på sistone, att stega mig upp och öka med 10kg/set och minska två reps/set. Alltså 10x60 kg 8x70kg 6x80 kg 4x90 kg 2x100 kg.

Idag gick det BRA. Jag var STARK!!  Jag gjorde några fler reps än jag tänkt, bara för att jag kunde :-) Så det blev 10x60kg 9x70kg 7x80kg  och 6x90kg! Nytt pb! Det kändes så jäääävla bra! Jag skuttade runt i en happydance på gymmet. Min kropp fattar! Jag är stark! Ketoner is da shit!! 

Sjuukt nöjd med min prestation så klurade jag vidare vad nästa steg skulle bli. Jag menar... en 6:a på 90 är BRA för mig... Om jag nu då klarar det utan större besvär... Ska jag inte bara lägga på 112,5 kg och dra dem like a boss?

Jooo, klart jag ska!

Och det gjorde jag :-) Mera happydance runt i gymmet! Nytt pb till!!
Fy fan vad jag är bra! Fett bra! :-)

Min prestation firades med en tallrik kött och fett, en slurk MCT-olja och sen grädde med jordgubbar till efterrätt.

Det går bra nu!

Idag är fjärde dagen med väldigt lite kolhydrater och nu känns det rejält att det händer saker i kroppen. Igår gick jag runt med bomull i hjärnan hela dagen och var så sjukt hungrig. Idag är bomullen borta och jag mår bra, men jag känner mig lite svag. Av tidigare erfarenheter så tror jag kroppen är med på noterna redan i morgon igen, bara jag fortsätter mata den med fett.

Tränat har jag gjort ändå och faktiskt lyckats hålla mig kvar på samma vikter som jag låg på förra veckan, med kolhydrater. Lite längre setvila än annars, men annars har jag kunnat ösa på rätt bra.
Igår spökade hungern med mig under passet, men när jag tänker på vad jag presterade så var det "normalt". Faktiskt så går det riktigt bra!

Det ska bli spännande i morgon och se om kroppen och jag kan samarbeta. De är ryggdag 2, vilket innebär att marklyft står på schemat. Kärlek!! Jag ska ladda Mp3n med massa bra arg musik och mig själv med massa fett och gött innan.

Arbetsmässigt händer det MYCKET just nu och huvudet är smockfullt av olika slags information att processa. En löptur hade suttit fint för att hjälpa till att reda lite i allt, men typiskt av mig att komma på det kl 22.30 på kvällen. Löpning eller powerwalking är för mig bästa sättet att rensa skallen.

Hur gör ni för att "rensa skallen" och sortera tankarna??

Tack Universum! :-)

Tänk att Universum faktiskt ALLTID ger dig precis det du ber om! Visst är det fantastiskt!? :-D

Mitt dietande failade ganska grovt och jag har dragit på mig 2/3 av den vikt jag tappat. Hur mycket som är vätska och hur mycket som är fett vet jag inte och tänker inte ta reda på. Jag vet bara att det jag ser i spegeln är inte det jag hade planerat att se vid den här tiden. Jag är suuuuur på mig själv för att jag tappade fokus och ballade ur när det faktiskt gick bra. Men att sura gör inte att jag tappar fettvikt, så jag försöker att inte fastna i det utan att ta med mig lärdomarna och gå vidare. Nu vet jag hur jag INTE ska göra. Så: gör om - gör rätt. Nu startar jag om.

Och hade det inte varit skönt att ha någon som pushade och peppade då? Någon som kom med handfasta råd som jag kunde luta mig mot? Jag upptäckte att det var trögt att göra detta själv, när så många i omgivningen inte förstår syftet. Så har mina tankar gått kring detta.

Så i morse när jag loggar in på Facebook så ser jag Emelie Trossö-Ledins senaste blogginlägg: Hänger ni med mig på en 30 dagars deff?  Jaa, det kan ju vara något, tänker jag. Går in och läser inlägget och hittar ett upplägg som passar mig som handen i handsken. Det är så jag mår allra bäst av att äta, så jag vill fördela makronutrienterna, så jag vill fördela måltiderna. Det KAN inte bli bättre!! :-) Självklart hänger jag på! Det var precis det jag behövde!

I tacksamhet.

/Sofia

Träna när man är förkyld?

I söndags sa kroppen ifrån ordentligt och utöver en lättare förkylning så visade det sig att jag dragit på mig mitt livs första UVI. Feber, smärta, blod och taggtråd låter som en tuff Raubtier-låt, men är jävligt otufft, I tell ya! Det kan ta 36 år till nästa tillfälle tycker jag, om det nu någonsin måste hända igen.

Detta ledde till en 3-dagars penicillinkur och 3 dagars oplanerad och högst ofrivillig vila från gymmet. Jag får ju dock ge min kropp en ärlig chans att återhämta sig, så om det är vila den kräver så får den ju få det. Nu mår jag klart bättre så i morgon blir det gymmet igen - ska bli grymt skönt!

Redan förra veckan blev jag förkyld, men mådde helt ok ändå, så jag tränade på, om än något försiktigare än innan. Träningsveckan resulterade trots det i både ökningar och ett par nya pb!

Jag fick höra lite här och var ifrån att "Du ska inte träna när du är sjuk!" I ren omtanke förstås, men samtidigt vill jag inte bli "idiotförklarad" med det påståendet. Jag anser mig vara utrustad med ett sunt förnuft och ha förmågan att kunna göra en vettig bedömning om min egen hälsa. 
Så länge jag inte har feber eller sjukdomskänsla så klassar jag inte mig själv som sjuk. Förkyld eller snuvig - ja. Sjuk - nej. När jag fick UVI:n däremot, då blev jag sjuk. Då fick kroppen vila.

Det handlar om att lyssna på kroppen. Känna efter hur den faktiskt mår och hur den svarar på det du gör. Att inte vara FÖR tjurskallig, men kanske inte vara FÖR försiktig heller. Det är inte farligt att vara snuvig. Röra på dig kan du göra ändå, men du behöver inte ta i så du blir jätteandfådd. Kör lite lättare pass. Hoppa över spinningen och ta en pw istället t.ex. Du kan t.ex. lägga tiden på ett teknik-pass i gymmet där du fokuserar på teknik och kontakt istället för tunga vikter. 

Men mår du inte bra däremot, så ska du vila tills du mår ok igen. Egentligen är det inte mer komplicerat än så. Använd sunt förnuft och lyssna på kroppen, den säger till vad den behöver!

Träna som en tjej - bloggen!!

Fantastiska Emelie Trossö-Ledin  har startat en egen blogg - Trainlikeagirl.se

Läs!!

Träna som en tjej!

Myten om att tjejer inte ska träna tung styrketräning lever fortfarande kvar. Ni vet, vi ska bara använda låga vikter och göra många repetitioner och få lååånga muskler så vi ser smala ut. Gruppträning, löpning och övningar med egen kroppsvikt är ok. Tung styrketräning får enligt myten oss att se ut som karlar. Det är fortfarande smal-idealet som råder och träning skall enbart ske för att gå ner i vikt, eller möjligtvis få snyggare rumpa och plattare mage.

Tack och lov så börjar vindarna äntligen vända. Med slagord som "Strong is the new skinny" och "Train like a girl" pågår en ordentlig boom i sociala medier som t.ex. Instagram och Facebook, där det äntligen börjar accepteras att tjejer styrketränar och lyfter tungt! Det börjar accepteras att tjejer bryr sig om sina kroppar på ett sunt sätt! Hallelujah!
Det är tjejer i alla åldrar men merparten är ganska unga, vilket jag känner bådar gott inför framtiden. Ett sunt ideal håller äntligen på att skapas! Ett ideal där kroppen är stark och friskt framförallt, och där kurvor skapas av medveten träning, inte av fika. Ett ideal där man tycker om sin kropp och behandlar den väl. Detta ideal går hand i hand med en kultur där man lyfter varandra, hyllar andra för deras framgångar och där man lägger tid på att förbättra sig själv istället för att döma andra. Det är så jäkla fint så jag nästan blir tårögd. Det är så bra, så bra.

Tack och lov så börjar fler och fler tjejer ta plats med sin styrketräning. Tjejer lägger upp bilder från sin träning, flexar som aldrig förr och berättar stolt om sina resultat i bl.a. bänk och mark på Instagram, postar motivationsbilder på Facebook mm. Hur grymma som helst! Med förebilder som Emelie Trossö-Ledin, Sarah Bäckman, Jenny Adolfsson mfl. i spetsen så växer skaran för var dag.

Kvinnors träning är helt klart relaterad till utseendet på ett helt annat sätt än mäns. Hur många män får höra att -"Du är fin som du är, inte behöver du hålla på och träna?"? Hur många män får höra att -"Lägg inte på för mycket, du kan ju skada dig!"? Hur många män får höra att -"Det är inte snyggt med synliga muskler!"

Åsikter gällande utseendet och styrketräning kommer från båda könen, men som vanligt är vi tjejer värst mot varandra. Många män vill ha kvinnor med fasta, välsvarvade kroppar, men har svårt att se kvinnor lyfta och ta i. Vi är ju lite svagare och bräckligare liksom...  Många kvinnor vill ha fasta, välsvarvade kroppar, men har svårt att se andra kvinnor skaffa sig det också. Avundsjukan är brutal kvinnor emellan. Vi är världsbäst på att prata ner varandra! Vi göder myterna som missgynnar andra tjejer, för att inte verka sämre själva. Fullständigt vidrigt!

Kan vi inte bara sluta hålla varandra tillbaka? Kan vi inte börja lyfta varandra och glädjas åt andras prestationer? Kan vi inte fortsätta jobba för ett sunt ideal?

Strong IS the new skinny!!

Joo, klart jag ska fortsätta skriva!

Det var liksom bara livet som kom emellan. Men nu ska bloggen få lite mer tid och omsorg igen och jag hoppas ni joinar mig genom att kommentera mm. Ni är många som läser trots allt. Ge er gärna till känna! :-)

Vad händer då?
Jo jag tränar så mycket jag kan, smider framtidsplaner, skolar in mig på en ny tjänst på jobbet, hänger med mina barn, promenerar, dricker vin med mina vänner, solar och bara mår gott i största allmänhet.

Stökigt fast bra

Jag tränar på två gym. Det ena är ett litet och förbaskat trevligt ställe. Väldigt hemtrevligt och go stämning. Här tränar folk som gillar att träna. Som prioriterar sin träning. Som har träning som livsstil. Det är alltid ordning och reda, och folk har respekt för utrustningen och de som kommer efter.

Det andra är ett lite större ställe, fler medlemmar, lite mer utrustning.  Det är också ett trevligt ställe, ett bra gym och jag trivs där. Många av mina vänner tränar där och det är "hemma". Gymmet har en lite "mjukare" inriktning med en bredare kundkrets med varierat intresse för träning. Många är väldigt hängivna styrketräning eller träning öht. Men många andra är där mest för att de känner att de måste. Eller för att vara tuffa. Typ. Att det inte är samma tänk märks, för det finns inte alls samma respekt för utrustningen och medtränande här.

Och på senaste tiden har det blivit helt katastrof. Det är så jävla stökigt! Tamigfan ALLT som är löst och går att flytta på, ska flyttas på tydligen. Det ligger prylar överallt. Viktskivor hängs huller om buller utan någon som helst koll på vad de väger, eller så lägger man dem helt enkelt på golvet där man stod och låter dem ligga kvar när man går vidare till nästa övning. Hantlarna likaså. Orka lägga tillbaks dem liksom.

Det här blev gnälligt men jag lackade ur totalt idag. Jag vill inte komma till nån jäkla fritidsgård och vill verkligen inte lägga massa tid på att gå runt i gymmet för att leta efter grejer, bara för att upptäcka att någon snott Smithen eller bänken eller vad jag nu tänkt använda, när jag är tillbaka. Irritation!

Tog ett snack med personal idag. De måste ju för fasen säga till medlemmarna, och ha lite koll! *fräs*

Hur ser det ut på era gym?

Nåväl, förutom letandet och irritationen då så blev det ett bra bröst- och tricepspass idag. Jag höll det väldigt, väldigt enkelt. Egentligen körde jag bara två övningar, fast med lite variationer. Bänk och dips. 
Jag började med bänk i Smith eftersom jag tränade ensam idag. Jobbade mig upp från 5 kg (uppvärmning) till 40kg. Sen över till dips i ställning. Körde ett par set med 5 kg, några med 10 kg och några med 15 kg. Avslutade med ett set utan vikt. Jag räknade faktiskt inte seten utan körde tills jag kände mig färdig med varje vikt och varje övning. Jag räknade reps på vissa set när jag körde dips men egentligen mest av gammal vana, inte för att det var så noga. Dock körde jag maxreps i varje set.

Sen blev det några set dips mellan bänkar med viktskiva i knät, efterföljt av vanliga bänkpressen. Eftersom jag var själv så blev det mer nöta reps på låga vikter, vågar inte annat när ingen passar. Men det har en viktig funktion också, framförallt så nöter jag på tekniken, och på att faktiskt känna mig bekväm med att bänka.

Det var rätt skönt att inte vara så noga i räknandet, utan att nästan enbart gå på känslan. Det var jag och kroppen i samarbete - magiskt!

Idag var jag stark!

Lördagen började riktigt skönt med sovmorgon och sen kaffe och senaste AVpoden på balkongen. (Efter att jag varit tvungen att gå till grannen och tigga kaffefilter >< Men hurra för goda grannar!)

Idag fick bli "ätardag" och jag hade sparat en stooor portion chili con carne med ris i frysen speciellt till idag som jag åt till lunch. Oh Sweet Lord så jävla gott! Och så mycket energi jag fick!! :-) Frukost (kaffe och en Dendro-X) och lunch kom ganska tätt inpå varandra nämligen och när jag sen någon timme senare skulle bege mig till gymmet så skuttade jag nästan dit.

Biceps och rygg med fokus på bredden, stod på schemat idag, alltså latsdrag, chins, curls mm. Jag har numera delat upp mina ryggpass på två, ett för "bredden" och ett för "tjockleken" och det funkar väldigt bra.

Idag var jag stark! 

Jag började med latsdrag "som vanligt". Först ett uppvärmningsset, sen 5 arbetsset där jag jobbade mig upp till 55 kg.

Henrik skulle köra marklyft och jag var ju bara tvungen att prova lite jag med, fast jag inte skulle köra det alls, utan bara för att jag kände mig så stark. Drog en 3:a på 90 kg som kanske kunde blivit en 4:a eller rent av 5:a om jag vågat fortsätta. Yey!

Jag fortsatte sen med chins, som ju har varit en av mina små utmaningar (skrev om det här). Nu har jag kommit över min magiska 10-reps-gräns flera gånger och faktiskt dragit till med 14 stycken som mest! Heja mig! 2 set med 10 reps idag, och två st med 10kg vikt :-)

Idag provade jag att hänga på en vikt för första gången när jag gjorde pull-ups. Provade med 5 kg först och gjorde då 8 reps. Hängde på en 10:a sen och gjorde då 3 set med 6 reps i varje.

Jag vet inte men jag tror att det nog var ganska bra. Jag känner mig väldigt nöjd iaf och känner att viktade pull-ups och chins får bli en del av min träning i fortsättningen.
Jag gjorde nämligen 2 st vanliga chins med 10kg vikt också det sista jag gjorde. Kanske hade jag orkat fler om jag provat tidigare för nu var jag rätt trött i rygg och armar. Där hittade jag ju genast en ny utmaning. För kan jag göra 2 så kan jag göra 10. Det tar bara lite längre tid ;-)

 

  Avslutade passet med jag-vet-inte-hur-många set med olika curls tills mina biceps sved. Göööttt!

"När eleven är redo dyker mästaren upp"

Ni känner ganska säkert till talesättet "När eleven är redo dyker mästaren upp" Och ganska säkert har ni någon gång upplevt det själva när ni tänker efter. Visst har rätt person dykt upp när du behövt den? Eller det behöver inte vara en person i fysisk bemärkelse, det kan vara en bok, eller en film. Ja, ni fattar... Detta har hänt mig flera gånger i livet och min tacksamhet ökar för varje gång. Jag litar på att Universum ser till att jag får till mig det jag behöver.

"När eleven är redo..." var det ja. För så här är det, att om och när man öppnar upp sig för att ta emot hjälpen man behöver, så är det också endast då man är mottaglig för den. Man måste alltså göra sig mottaglig. Det gör man genom att undanröja ALLA tvivel på att det du behöver kommer att dyka upp. VET att du får det svar du behöver.
Under en period nu har jag gjort just det, gjort mig mottaglig. Jag vet vad jag vill, jag vet vart jag vill, men behöver hjälp att jobba med vissa issues som ligger i vägen för mig. Däremot visste jag inte hur jag skulle få grepp om det och hur jag skulle jobba med det.
Så jag bad helt enkelt rakt ut till Universum -"Hjälp mig att hitta de svar jag behöver!", och jag höll mig öppen och mottaglig och litade på att Universum skulle ge mig de svar jag behövde.

Jag förstår att jag låter religiös nu, men det handlar inte alls om religion här, detta är egentligen både mycket större, och mycket enklare och mycket sundare än religion!

Och ja, jag fick svar. En serie händelser ledde mig fram till två "manualer". Det var så klart och tydligt  -"Gör såhär, Sofia!" Helt fantastiskt, för det var ju precis det jag behövde veta! Skillnaden från religiöst tänkande är att det är jag själv som får göra jobbet och att jag varit fullt medveten om det hela tiden. Jag skyller inte på någon annan. Ingen annan löser något åt mig och det har jag aldrig bett om heller. JAG skapar mitt eget liv och min egen verklighet. Men jag fick till mig sätt att hantera mina issues på. Manualer och verktyg.

En av manualerna är en bok; "Du kan hela ditt liv" av Louise L. Hay. Jag har haft boken i min ägo i flera år, men bara bläddrat lite i den, men det var nog inte tid för den förrän nu. Jag har läst många böcker om personlig utveckling men skulle jag välja ut en enda att behålla, en enda att rekommendera till andra, så är det denna.

En fantastisk långledighet går mot sin ände. Jag har spenderat massa kvalitetstid med familjen. Det gör gott i själen!  Vädret har gjort att vi har varit utomhus mycket och sonens nyvunna kärlek till att cykla har fört oss sammanlagt ett par mil(!) runt Blåsut. Barnen på cykel och jag promenerandes/joggandes/springandes brevid :-) Inga problem att få till cardion inte!

Tre goa gym-pass har jag också klämt in. Ben i torsdags, axlar/mage igår och rygg idag.

Axelpasset igår gick rätt ok. Jag har fått sänka vikterna och fokusera ordentligt på kontakt. Har jättesvårt att hitta kontakten och kopplar in trapezius alldeles för lätt eftersom jag är rätt stark i dem. Lurar över att ta proffshjälp till detta faktiskt för att inte halka efter mer med axlarna.

Även fast jag känt tidigare att jag tappat lite av toppstyrkan pga dieten så känner jag mig stark igen och är det bevisligen också eftersom jag ökar hela tiden. Jag började med latsdrag som jag nästan alltid gör, och sen enarmsrodd. Här lade jag på 5 kg mer än sist och det gick bra! Ett "uppvärmningsset" för ländryggen med 15 ryggresningar utan vikt. Lite bicepscurls inemellan och sen marklyft. Älskade marklyft!

Som vanligt så slog det över från reps till maxning. Haha, jag vet inte hur jag lyckas, men jag "måste bara känna lite"... Nu när kroppen beter sig som den ska igen så måste jag ju testa hur jag ligger till liksom... Haha!

Tungt, tyngre, tyngst!

Jag började med 1x10 på 60 kg. Skulle lägga på 15 kg sen men de 15 kilona blev 40(!) och ett lyft å
på 100 kg. De 100 kilona kom upp lätt! På med 5 kg till... Den satt den också! På med ytterligare 5 kg. 110 kg är mitt pb i mark... och jag tog det igen!! Wohoo!!

Var sugen på att springa idag så passet avslutades med 3.5 km löpning. Det hade blivit längre om det inte hade varit för att gymmet stängde :-)

Mina ben bär mig!

Ben har ju varit lite besvärligt för mig att träna de senaste månaderna men det verkar lyckligtvis vara över för den här gången. Jag tar det ännu lite försiktigt i t.ex. knäböj och marklyft, men snart, snart tror jag att jag kan kötta på som jag vill igen. *lycka*

Idag var jag och Jennifer på Motionspalatset och körde ett helt insane benpass. Insane var det pga intensiteten. Tungt och snabbt! Och sjukt kul :-)
Vi började med knäböj. Jag körde ett set på 50x15 och sen 4 set med 60x12. Jag tar det försiktigt som sagt, livrädd för att dra upp "skadan" igen, men 60kg räckte gott när jag körde så många reps.
Sen supersetade vi vadpress och raka marklyft med hantlar. 5 set av varje och svetten rann av oss båda.

Sonen satt mellan hantelställen och hejade på oss. Han sa massa snälla saker som att jag snart är stark som Hulken och att jag nog borde kunna lyfta en hel bil faktiskt. Det är skönt att ha stöd från flera håll :-)
Därefter gick vi på benpress i Smith, en käck liten övning som Jennifer snappat upp hos bla Adriana Kuhl. Jag lade inte på riktigt lika mycket som jag brukar i vanlig benpress utan hade som mest på 100 kg mot ca 150 som jag brukar ha annars, men jäklar i min lilla låda vad den tog ändå. Till slut kom vi knappt upp från golvet efter seten, haha. Tror vi körde 6 set var...eller blev det 7? Riktigt rolig och bra variant av benpress!

Jag avslutade med två set raka marklyft med stång. 50 resp. 60 kg. Det är en ny övning för mig så jag provade mig fram med vikterna. Nu vet jag att här kan jag lägga på mer i fortsättningen.
Jag känner redan nu att det här passet lär jag känna av rejält i morgon, men det SKA jag ju göra :-) Och jag är så lycklig över att kroppen äntligen funkar som den ska!!

Var inte för glad!

Mia Skäringer skriver HÄR om att hon min sann inte är så jävla lycklig hela tiden. Krönikan länkas och hyllas hejvilt på Facebook och jag undrar hur många som verkligen läst den och förstår innebörden.

Det gör faktiskt lite ont i mig när hon hyllas på Facebook. För det ni hyllar är en annan människas vältrande i självömkan och bitterhet. Det ni hyllar är Jante-lagen.

Tro inte att du är nåt! Var inte FÖR glad! För helvete!

Bara för att inte Mia är glad så ska ingen annan få vara det heller. Mia verkar tro att alla som mår bra och är glada och uttrycker det offentligt är överdrivet glada och har satt på sig en mask. Vad är det som gör att Mia tror att ”alla andra” är glada på låtsas?  Vad är det som är så ledset och trasigt i henne att hon måste störa sig på att andra mår bra? Mår hon bättre av att tro att ”alla andra” bara är glada på låtsas och att hon är lite bättre än ”alla andra” när hon hävdar att hon inte är så jävla glad hela tiden?

Visst finns det de som kanske försöker visa upp en fasad av perfektion när insidan egentligen går sönder. Men så finns det väldigt många fler människor som faktiskt redigerar verkligheten lite för att må bättre själva. Med redigera menar jag att helt enkelt inte låtsas om eller lägga vikt vid det som är mindre bra. Att framhäva det som ÄR bra. Att man väljer att uppdatera sin Facebookstatus när man är strålande glad istället för ledsen och uppgiven. Att man väljer att berätta om något man är stolt över över något som gick mindre bra. Att man väljer att lägga upp bilder på Instagram där man känner sig jättesnygg, visar vilken fin gåva man fick av sin vän, när man känt sig som Pippi Långstrump på gymmet, på de fina blommorna man drivit upp, eller vad det nu kan vara som man tycker är bra och glädjande.
Det handlar inte om att framhäva sitt liv som perfekt. Det handlar inte om att jämföra sig med andra, utan det handlar om att fokusera på det som är bra. Genom att fokusera på det som är bra, så drar man till sig mer bra.

Det man sänder ut får man också tillbaka.

Jag lever inget perfekt liv. Jag är inte ”kroniskt lycklig”. FFS, jag har nyss gått igenom ett hemskt jävla år där det funnits massa sorg, förvirring, frustration, mm. Sweet lord, vilket operfekt liv jag har haft och stundtals har. Men jag väljer att inte fokusera på det. Jag väljer att låta det som gör mig ledsen passera, jag väljer att lägga tid och energi på det som gör att jag mår bra istället. Jag låtsas inte och jag ÄR mig själv – hela tiden. Imagine!
Naturligtvis måste livet ha plats för känsloyttringar – men att fastna i dem, att fokusera på ilska, ledsenhet, bitterhet, mm DET är förödande. DET om något tar död på oss.

Jag önskar innerligt att Mia Skäringer lär sig om lagen om attraktion. Jag önskar att Mia Skäringer kan hitta så mycket glädje i sitt liv att hon slipper lägga tid på att störa sig på de som är glada.

Jag tycker det är fantastiskt att fokusera på glädje.
Fake it ’til you make it!

Den magiska gränsen

Igår gjorde jag ett helt grymt ryggpass. Tanken var att jag skulle till gymmet och fila teknik på chins och marklyft, två saker jag verkligen vill förbättra mig på. Jag värmde upp med ett par set latsdrag och slängde in lite magövningar mellan rygg-seten, annars var det mark och chins för hela slanten. Men någonstans slog det över från att fila teknik till att "ska bara känna lite, kolla om jag kan..."

Det kan ha varit spenaten i pajen jag åt till lunch eller så var det att min kropp äntligen slutat göra ont, men jag kände mig Pippi Långstrump-stark!

Jag skrev ju för en vecka sen om stånghelvetet (sagt på norrländska!) som vägrade låta sig rubbas. Igår satt den igen - 100 kg marklyft!  Och den kom lätt! Kändes så jävla grymt. Äntligen på väg tillbaka! 100 kilo ÄR en magisk gräns. 100 kg är ändå 100 kg.

Att kunna göra 10 reps av en övning har också varit en magisk gräns för mig, iaf när det gäller dips och chins. Dips i ställning that is. Första gången jag provade kunde jag göra 1½.  Då satte jag som mål att kunna göra 10 st. Strikta. Det kan jag nu :-)

Chins hade jag tidigare som personbästa gjort 8 stycken. Igår gjorde jag 9 i första setet. En stund senare gjorde jag de magiska 10. Sen gjorde jag en till bara för att jag kunde, hehe. Jag varvade chins med några set pull-ups(chins fast med omvänt grepp) Där hade gjort 13 st som mest tidigare, gjorde 16 igår!

I de flesta andra övningar så är jag inte så noga om det blir si många reps på så många kilo. Jag vet ungefär vart jag ligger i det mesta och tycker att jag utmanar mig själv tillräckligt utan att behöva räkna. I marklyft, chins och dips däremot tävlar jag mot mig själv däremot. Det gör min träning så mycket roligare när jag jagar utmaningen hela tiden. Jag tror att oavsett vart man lägger utmaningen, så att det är bra att ha en eller ett par övningar som man jagar sig själv lite i hela tiden.


Med två nya pb och en bra comeback i marklyft så stod jag högst på pallen i min alldeles egna tävling igår. Grym känsla!

THE kost?

Ett samtal på gymmet häromdagen gällande vad man äter och när och hur det påverkar kroppen ledde till att jag började fundera...Hur stora individuella skillnader finns det gällande vilken kosthållning man mår bra av? Skulle det kunna finnas en kosthållning som är THE kost, som är den som människan, Homo Sapiens, skulle må bäst av att ha?


Kost är ju ett ständigt omdebatterat ämne och den debatten som gått de senaste åren välkomnar jag varmt, för den går ut på vad vi människor egentligen mår bra av att äta, och hur vi påverkas av det vi stoppar i oss. Det börjar också krypa fram vilka som egentligen står bakom ett flertal av forskningsrapporterna som talat om för oss att äta på ett visst sätt. Skämmes!! Tack och lov så börjar sanningen krypa fram. Jag tror mig se att tiden för fabriksproducerad mat bestående av kemikalier äntligen börjar gå mot sitt slut.

I vårt land finns det en mängd olika kosthållningar där makronutrienterna är väldigt olika fördelade och basfödan av väldigt varierande kvalitet.

(Vill varna för risk för grova generaliseringar i följande stycke!)

I träningsvärlden så är protein THE föda no 1. Fett är i princip bannlyst och om kolhydrater är bra eller inte kan diskuteras i oändlighet. Här sprider sig också en "eat clean"-trend som går ut på att man äter så ren mat med så bra råvaror som möjligt. Striktheten gällande detta verkar väldigt sviktande dock, då den "rena kosten" gärna blandas friskt med proteinpulver, sötningsmedel, "kalorifria" matvaror och margariner.

I "Svensson-världen" äter man gärna mat som går snabbt att laga, snabbt att äta och tyvärr... snabbt ut i blodet. Pasta är basvara, bröd är bra, frukt anses nyttigt, lättprodukter likaså. Högt kolhydratintag, lågt fettintag och generellt ganska lågt proteinintag.

Trots att det ska gå snabbt i Svenne-banan-världen så ökar ändå längtan efter mat lagad från grunden, ordentliga råvaror med ett ok ursprung. GI och LCHF sprider sig i takt med att människor blir mer medvetna om vad de stoppar i sig.

Enligt GI så är det ok med ett högre fettintag, mer protein och mindre och långsammare kolhydrater. Fet fisk, ägg, yoghurt, bär, bulgur, fullkornspasta mm är bra.

Enligt LCHF så är kolhydrater av ondo och fett är fett bra. Kött, kokosolja, ägg är hårdvaluta.

Enligt Paleo-kosten innehåller en del kolhydrater men också mycket protein och fett. Det är ganska likt GI-kosten, men man undviker spannmål och mejeriprodukter.

Men vilket är egentligen det bästa sättet att äta på? Skulle det kunna vara så att Person 1 mår bäst av att äta Si och Person 2 mår bäst av att äta Så och Person 3 hamnar någonstans mittemellan? Eller skulle det faktiskt kunna vara så att t.ex. en av ovan nämnda kosthållningar skulle kunna vara THE kost. Kosten som Människan mår bäst av?

Svensson-dieten kan vi nog faktiskt helt räkna bort som nyttig öht. Det börjar ju äntligen bli allmänt känt att spannmål, speciellt vetemjöl, och socker är direkt skadligt för oss att äta. Sakta men säkert börjar även margarin räknas till detta. Allergier och intoleranser är skrämmande vanligt idag, och troligtvis har det ett samband med en lång period av högt intag av nyss nämnda livsmedel. Att den kosthållningen skulle vara optimal för mänskligheten har jag mycket svårt att tro.


JAG tror att människor generellt skulle må bra av att äta en kost med mycket protein, mycket fett och lite kolhydrater. Vår livsstil idag kräver inte mycket kolhydrater alls faktiskt. Jag tror att människor skulle må bättre av att äta hemlagad mat, med bra råvaror. Kött, fisk, fågel, smör, nötter, bär, grönsaker, ägg mm. Jag tror att vi bör vara mycket restriktiva med spannmål och bör minska vårt intag av mejeriprodukter. Dock tror jag faktiskt att det inom de ramarna finns individuella skillnader. Allergier och intoleranser t.ex. lär finnas med oss i flera generationer till tyvärr.


Hur tror NI att människan generellt mår bäst av att äta? Och hur/vad mår ni bäst av att äta?

Var försiktig med vad du önskar...

...för du kan få det!


I inledningen av the Secret så ställer Bob Proctor frågan -"What do you REALLY want?"

Har du tänkt på vad du VERKLIGEN vill ha?  Alltså VARFÖR du vill ha det du vill ha?

Du kanske vill ha en viss bil, av ett visst märke. Varför vill du ha den? För att den är bränslesnål? För att den är snygg? Ska andra tycka att den är snygg? För att den har utmärkta köregenskaper? För att du verkar välbärgad om du har en sån? För att den skapar eller förstärker en viss image?

Du kanske vill bo i ett visst område. Varför vill du det? För att det är vackra omgivningar? För att det är bra för barnen? För att det låter bra att säga att du bor där? För att dina vänner bor där?

Du kanske vill jobba som advokat. Är det för att det är bra betalt? För att du vill jobba 60h/vecka? För att det är pondus att vara advokat? För att du brinner för juridik?

Jag kan fortsätta lite till, men jag tror ni fattar...

Nu menar jag inte att någon av anledningarna skulle vara fel - det står var och en fritt att välja sina önskningar av precis vilken anledning som helst. Och du kan få precis vad du vill, oavsett anledning!!

Men min tanke är att ibland är anledningen till önskan kanske inte den man först tror. Många önskar sig saker/händelser som gör att de verkar bättre i andras ögon utan att egentligen tänka efter om de verkligen vill ha det själva, om de skulle trivas med vad-det-nu-kan-vara. Eller om de ens har råd med det! Så att när de väl får det de ville ha... så kanske det inte fyller det behov de först ansåg sig ha. 

Du får önska dig precis vad du vill, men tänk efter några gånger medan du formulerar din önskan :-)
Låt hjärtat och magen bestämma vad som är rätt för DIG.

Brutalt benpass

Skrev detta igår men det blev inte postat pga strul m nätet... 

Dagens bästa var lätt benpasset med Evelina på Gymhuset. Bäckenet känns äntligen rätt ok igen så jag hade bestämt mig för att köra ett riktigt brutalt benpass. Har inte gjort det på 1½ månad nu tror jag.

Jag började med att värma upp ordentligt, först 10 min crosstrainer, sen knäböj 1x15 på 20kg, alltså bara stången och 1x15 på 30 kg. Att köra lång värmning var ett riktigt bra beslut. Musklerna fick massa blod. Jag kände att de ville samarbeta och att bäckenet höll ihop och inte smärtade, vilket ju var ganska avgörande för om det skulle bli något mer alls. Men som sagt, det kändes bra.
Sen följde 4 set knäböj med 60kg. Jag kan mer, men är lite rädd att slita upp "skadan" igen, så jag får försöka hålla igen lite. Sådär lätt när man är jättetaggad, men jag måste.

Jag lydde :-)

Nästa övning blev raka marklyft med hantlar, 5 set. Efter det supersetade vi sittande lårcurl och vadpress och körde 5 set av varje. Fyyy fan vad det brände!
Utan någon direkt vila här heller så gick vi på liggande lårcurl och sen benpressen. När vi väl kom till benpressen så var benen helt darriga, men det blev iaf 4x10 på 145 kg.

 

Det är riktigt kul att köra ihop med Evelina. Hon kommer alltid med såna bra peppande ord och så är hon stark som fan! :-) Vi bokade in ett pass ihop i helgen - axlar och biceps skall slaktas!

Mat och kosttillskott funkar riktigt bra än så länge. Både vad och när jag äter funkar. Jag var lite luddig i huvudet igår pga att jag dragit ner kolhydraterna så mycket, men idag var jag med igen, och orken var det inget fel på under träningen så nu kör jag på här!

En diskussion vi hade idag gör att jag lurar lite på ett inlägg om just kost... Det får bli något att fila på under morgondagen :-)

Man kan bli jävligt sur på 100kg!

Nu ligger jag som en dö sill i soffan efter en fantastiskt bra helg! Huset fullt med glada ungar, massa god mat, soffhäng och trevligt tjöt med Jennifer och tre träningspass på det.

Lördagen bjöd på ett grymt ryggpass. Jag hade egentligen inte planerat in någon träning, men fick chansen att komma iväg ett par timmar så jag drog till Gymhuset. Jag mötte pT som körde skiten ur sina biceps och berättade om sitt kommande projekt. Ska bli riktigt kul att följa!

Jag började med latsdrag och fick grym kontakt och bra pump. Sådär så man känner sig några centimeter bredare efteråt :-) Börjar ett pass bra så brukar det oftast fortsätta så och det gjorde det. Efter fem set latsdrag följde enarmsrodd, ryggresningar och marklyft.

Jag bad Sami att kolla lite på min marklyftsteknik, vilken han tyckte var riktigt bra. Kul att få höra! Däremot så känner jag mig jätte-jättesvag efter min vila från marklyften. Att köra 8-10 reps på 60-70kg går jättebra, men på tyngre vikter så är det något som tar stopp. Jag fick med nöd och näppe kämpat upp 90kg. Dåligt!

Jag avslutade med några set rodd och chins.

 

Idag var jag och Jennifer till Motionspalatset och körde ett pass. Jag jobbade vidare på ryggen och körde massa chins av olika slag, och sen gav jag mig på marklyft igen. Jag är så sjukt sur över att känna mig så svag, så jag måste jobba vidare med markandet. Idag kom jag till 100kg och där var det stopp. Jag gjorde flera försök med stånghelvetet behagade inte komma mer än några cm från marken. Jag kan tala om att man kan bli jävligt sur på 100kg!! Stånghelvete, vi möts igen!

Senare på kvällen drog jag iväg igen och sprang 5 km och sen 30 min crosstrainer efter det. Tanken är att jag ska få in lite mer konditionspass framöver, så jag går och grunnar nu på hur jag ska få till ett nytt, grymt upplägg :-)

Och kära läsare - kommentera mera!! :-)

 

Mina och andras val

Jag fick frågan idag av en bekant: -"Om jag ger dig 500 kr för att inte träna, vad händer då?"
-"Du får behålla dina 500 kr och jag går glatt till gymmet!" blev mitt svar.

Jag har aldrig, och kommer aldrig, begära att någon som inte lever samma liv skall förstå mina val. Däremot hoppas jag innerligt att andra accepterar dem, precis som att jag accepterar andras val.  Jag gör det som gör mig lycklig så gör ni det som gör er lyckliga!

Om du tycker om att göra smycken - gör det!
Om du brinner för att spela trummor - gör det!
Om du lever för att spela teater - gör det!
Om du älskar hästar och ridning - gör det!
Om du mår som allra bäst när du får åka hoj - gör det!
Om du blir lycklig av att baka tårtor - gör det!

Jag förstår inte alls det roliga i de ovan nämnda sakerna (möjligtvis hojåkningen!), men har vänner som lever och brinner för, till och med försörjer sig på, bland annat de sakerna jag nämnde. Och jag tycker det är alldeles underbart för dem att de hittat sin grej! Mår mina vänner bra så gläder det mig! Jag skulle aldrig få för mig att försöka få någon att sluta med något de brinner för. ALDRIG!

Men det finns tyvärr alltid de som inte kan acceptera, som måste ifrågasätta, "testa" om man är "the real shit", försöka bevisa att de på något sätt har rätt... Jag kan prata mig varm om träning och hälsa för nästan vem som helst, men att behöva förklara och försvara mina val tänker jag inte lägga energi på. Jag hoppas att ni andra gör likadant.
Lägg energin på det som gör er lyckliga istället!

Puss på er!

Jag må se sammanbiten ut på bilden, men detta är det roligaste jag vet!!

Gör om, gör rätt!

Jag började prata för en tid sedan om att deffa. Jag började också göra det och ja, det gick ju fint inledningsvis. Jag tappade ett par kilon, började se lite mer muskeldefinition här och där... och sen vet jag inte riktigt vad som hände... Någonstans failade jag stort i motivationen och följde inte planen utan halkade tillbaka till min normalkost. Med påföljden att ett kilo smög sig tillbaka. Normalkost=normalvikt.

Under påskhelgen gick det riktigt åt pipan kostmässigt. Jag började med en liten Plopp och sen åt jag like there was no tomorrow i tre dagar. Boom, ett kilo till. Jag har hållt mig "nykter" sedan dess, tack och lov, och jag måste inse en gång för alla att mitt liv måste förbli ett sockerfritt liv.

Det är ju bara att lära sig av misstaget och ladda om. Gör om, gör rätt - nu kör jag vidare. Kosten SKA skötas. Cardion SKA skötas. Jag får dessutom hem en burk av Steel Nutritions Dendro-X i morgon som ska få hjälpa mig utöver kosten. Den har fått grymma recensioner så jag tror på den.

Brinn fett, brinn!

Klent bröst!

Dagens träning blev bröst och triceps på Gymhuset. Var riktigt laddad för träning i morse men väl på gymmet hittade jag inget fokus. Jag hade en intensiv inre dialog där en stund ackompanjerad av hög och hård musik. Det blev ett ok pass till slut. :-)

Just bröst är något jag nyligen börjat lägga mer fokus på och där är jag än så länge jättesvag. Riktigt klen faktiskt. :( Jag tampas med både bänkpress och cable men jag SKA vinna! Bänkpress kör jag nästan bara i Smith än så länge, då jag sällan har passning. Men sakta, sakta går vikterna uppåt.

Triceps går däremot jättebra. Där trixar jag inte till det utan kör cable pressdowns, dips mellan bänkar och ibland lyft med någon viktskiva bakom huvudet. Enkelt och grymt effektivt.

MEN, jag provar gärna nya idéer, så dela med er av era bästa bröst- och tricepsövningar!!

 

Mentala barriärer

Webinaret med John Assaraf jag skrev om igår handlade om de känslor som står i vägen för det du vill uppnå/åstadkomma i livet, och hur du kan göra för att övervinna dem. Det sägs att du blir vad du tänker, men tänk på(!) att en tanke alltid föregås av en känsla. Och en känsla kan sen få tankarna att rusa iväg. Så egentligen är det mer rätt att säga att du blir vad du känner.
Attraktionslagen säger att du får tillbaka det du sänder ut. Lika attraherar lika. Och om du då vill en sak, men inte känner att det går pga att olika känslor blockerar dig, så kommer det du vill inte till dig.

Det var ett fantastiskt bra webinar, inte bara för att John Assaraf är en fantastiskt duktig föreläsare och otroligt påläst, utan för att det rör något som berör mig djupt personligen.

För hur mycket jag än insett hur t.ex. Attraktionslagen fungerar, så måste jag ändå, som jag skrev här, göra jobbet också. Jag måste våga tro att jag kan få allt det där som jag vill ha, annars kommer det inte till mig. Jag måste våga tro att jag kan uppnå allt det där som jag vill uppnå. Jag måste våga chansa. Jag måste känna att jag kan! Och där har jag haft många känslomässiga hinder. Jag vet att jag kan, men jag har svårt att känna det. Men just vetskapen om att jag kan, om att attraktionslagen fungerar, gör att jag kämpar vidare - med storsläggan i hand.

John Assaraf och Dr Joan Rosenberg pratade i webinaret om vilka olika känslor det är som står i vägen för din framgång. Om vad det är som gör att du inte tror att du kan, att du är rädd för att misslyckas, rädd för att verka pinsam, känner skuld och skam över något du tidigare gjort eller upplevt i livet, eller vad det nu kan vara. Att ALLA bär med sig tankar, känslor och upplevelser som påverkar mer eller mindre.

Hur ska man göra för att övervinna de här känslorna då?
Jo, det första du måste göra är att identifiera känslorna, veta vilka de är, ta reda på varför de uppstått. Bli medveten!
Närma dig sedan känslan, släpa ut den i ljuset (troll spricker i solsken!), se den för vad den är och lämna den sen. Det låter busenkelt och med vissa känslor är det det, vissa andra kräver lite mer arbete för att låta sig släppas.

Att jag inte kommit längre än jag gjort i min strävan mot mina mål, är för att jag behövt jobba hårt för att riva ner mina hinder. Jag råkar ju vara typen som när jag gör något, så gör jag det ordentligt, även när det kommer till att sätta upp stora mentala barriärer. Men tack och lov för egenskapen att göra saker grundligt, för jag vet också att nu när jag satt igång demoleringsarbetet så blir det bara smågrus kvar sen.:-)


Oavsett vem du är, vad din historia är, så måste DU bestämma dig för att vara den som bestämmer över dina känslor. Du kan riva ner dina mentala barriärer. För att komma vidare mot dina mål så måste du! Men du måste ta reda på vilka de är först.

En god helg!

En helg fylld med goda vänner, god mat, fint väder och gott vin har passerat. Lite krasslig var jag idag pga allt det goda vinet, men det gav mig samtidigt en vilodag som jag nu i efterhand känner var välbehövlig. Jag mår gott i själen av alla goda energier jag fått till mig och jag mår gott i kroppen av att ha vilat så mycket.

Nu ligger jag i soffan och ska kolla ett av John Assaraf's webinars och tänker att internet banne mig är fantastiskt bra i det syftet. Internet är fantastiskt bra på flera sätt, men eftersom jag tycker om att lära mig saker och att själv försöka sprida kunskap, så tycker jag det är extra bra i just det syftet. När man kan skapa kurser online, webinars, mailinglistor mm.

Nu ska kommentarsfunktionen fungera, förresten :-)

#aldrigvila

Det finns flera personer inom träningsbranschen som inspirerar mig, Sarah Bäckman, Gustaf Ollas, Gustafs flickvän Emily, Emelie Trossö-Ledin, Ako Rahim mfl. (länkar i menyn till höger!) Jag följer dem dagligen genom bloggar, Facebook och Instagram, och om de bara visste hur mycket de förgyller min dag, hur peppad jag blir, hur mycket jag uppskattar det de delar med sig av till oss andra! Alla är så jäkla grymma på det de gör, för sin fysik, för sina prestationer, för sina ansträngningar och sin dedikation. För sin ödmjukhet och för sin förmåga att alltid peppa och höja andra människor. En av dem som gjort störst avtryck hos mig är allas vår konstapel Prime, Mikael Hollsten.

 Bilden har jag lånat från Gladiatorernas Facebooksida

Han har, by far, den mest ödmjuka och sunda inställning till träning och livet jag någonsin råkat på, och hans Aldrig Vila-koncept gick rätt in i hjärtat på mig. Jag kunde skriva under på det direkt och det ändrade tänket har fått mig att utvecklas enormt både mentalt och med träningen. Jag lärde mig att utmana mig själv, våga kötta på så som JAG vill, inte som någon annan tycker att jag ska göra. Så nej, jag tränar inte varje dag för att konstapel Prime säger till mig att Aldrig Vila, utan för att jag har mål jag strävar mot och för att jag tycker det är så förbaskat roligt!

Aldrig Vila handlar inte specifikt om träning dock, utan i stort om att sträva mot nya utmaningar, att jobba mot sina drömmar och visioner. Och att INGEN ska få hålla dig tillbaka!

När du drar igång ett projekt i livet, oavsett om det är träning, starta företag, flytta utomlands eller något annat du brinner för , så kommer du att råka ut för en massa nej-sägare. Människor som ser det som sin uppgift att leverera en massa ”sanningar” till dig om hur man ska göra och om varför du inte kan göra det du tänkt. Människor som medvetet eller omedvetet försöker förminska och prata ner det du gör. DET är så oerhört fult gjort. Varför ska man förringa något som gör någon annan lycklig? Va?
Våga strunta i vad de här personerna säger. Känn efter vad magkänslan säger, vad kroppen säger, vad själen säger och KÖR! Släpp alla andras ”sanningar” och hitta din egen! Fuck lagom!

När jag släppte alla ”sanningar” och började testa mig fram själv, vågade prova en massa saker, började känna efter vad kroppen sa, DÅ kom mina resultat! Boom!

När jag kommer hit i texten så ska jag berätta att jag sitter och ler för mig själv. Jag är så jävla lycklig i det jag gör. Ja, jag lägger väldigt mycket tid och energi på träning, jag tar i så jag vrålar på gymmet, jag svettas och svär, jag har alltid ont någonstans, men jag har så jävla roligt! Jag älskar min träning, vad den gör för min kropp och för min själ. Jag älskar att ge mig själv nya utmaningar!
Jag vet också att eftersom det är något jag brinner så för, så är det något jag vill ta steget vidare, något jag vill arbeta med och försörja mig på. Det är en utmaning i sig - och jag gillart!





Läsa mer om Aldrig Vila kan du göra här: Vad är Aldrig Vila?
Kolla in Aldrig Vila på Instagram under taggarna #aldrigvila och #flagom

Trygg i min träning, del 2 (Saker tar tid!)

Egentligen finns det bara två saker jag skulle vilja säga som fortsättning till förra inlägget och det är att: Allt sitter i huvudet! och Saker tar tid! Men jag ska försöka utveckla mina tankar lite mer kring detta.

Jag tror att den största utmaningen med att börja träna på gym, och då speciellt med fria vikter, är osäkerheten. Att man känner att man brister i kunskap, att man är så rädd för att göra fel. Att någon då ska skratta åt en och undra vad fan man håller på med. Man är ensam och kan inte gömma sig i gruppen. Precis de tankarna hade jag och jag tror jag delat dem med många.

Känner ni igen tankarna? De fria vikterna är jätteläskiga och -Tänk om någon tittar!?, -Vad i allsindar gör man med den DÄR grejen?, -Jaha, nu sitter det ett annat handtag på den här grejen idag och hur fanken gör jag då?  -Faaan, han där är ju svinstark och här står jag med femmorna och vevar, shit vad klen jag är! ...yada yada yada...
Den inre dialogen går ofta på högvarv i början och vi är nog många som tittat på oss själva i spegeln och undrat vad fan vi håller på med. Kanske till och med kastat in handduken och dragit hem. Jag ska erkänna att jag gjort det.

Oavsett vad det är man står inför som är nytt, så får man ha med sig i tankarna att ALLA har varit nybörjare. ALLA har varit otränade, osäkra och känt sig bortkomna. ALLA!

Och kom ihåg att den där dialogen endast finns i ditt huvud! Det är DU som har den dialogen med dig själv. Det är DU som pratar ner dig själv. I 99 % av fallen så är det ingen annan än du själv som säger de här sakerna till dig. Och anledningen till det är att de andra faktiskt inte bryr sig!!  De allra flesta är så fokuserade på sin egen träning och struntar i vad andra gör omkring så länge de inte stör.
Vill du nå de mål du satt upp för dig själv, oavsett vilka de är, så måste du ändra din inre dialog. Strunta i vad andra tycker! Våga be om hjälp! Prata Upp dig själv! Våga fråga någon som ser ut som att de vet vad de sysslar med. Jag lovar att de flesta tycker det är jätteroligt att kunna hjälpa till, att visa något som de själva brinner för.

En annan tanke som gärna dyker upp i början hos många är "-Men jag är ju så otränad!".
Hmm, jo, det är möjligt, men det är ju därför du är här, för att ändra på det, riiight!? Titta dig runt i lokalen. Tror du de som är vältränade har varit så hela tiden? Klart de inte har!

Kom ihåg att Rom inte byggdes på en dag och det har ingen vältränad kropp någonsin gjort heller. Tvärtom, det ligger år av slit bakom de där kropparna! Det tar tid att bygga muskler, det tar tid att tappa i fettvikt, och framförallt så tar det tid att lära sig nya saker, och det är ok! DU kan bara börja där du är NU, ingen annan stans. Utgå från där du är, sätt sikte mot målet och Kör!

En väninna delade med sig av en dikt en gång som har fastnat hos mig. Den är på danska men jag tror ni förstår vad han menar. Jag försöker tänka på den de gånger jag själv blir frustrerad och otålig över att något dröjer.

“Jeg har skrevet et sted,
hvor jeg daglig må se,
det manende tankesprog:
T.T.T.

Når man føler hvor lidet
man når med sin flid,
er det nyttigt at mindes, at
Ting Tar Tid”
Piet  Hein

Du blir vad du tänker

Jag återpostar ett inlägg från gamla bloggen om Attraktionslagen, och hoppas att ni tog en titt på "the Secret" som jag postade i ett tidigare inlägg. Om inte annat, gör det innan ni läser vidare! 20 minuter har du att investera i dig själv, jag lovar!


"När du förstår hur Attraktionslagen fungerar – att den alltid fungerar, vare sig du vill det eller inte, så börjar du också lägga märke till vilken effekt Attraktionslagen har. Du kommer att se bevisen för den i ditt eget liv och i din omgivning. Du ser sambandet mellan det du tänkt på och det som kommer till dig. Att tankar som börjar i liten skala, växer sig allt större och mäktigare ju mer uppmärksamhet du ger dem. Också att du kan styra dina tankar mot mer av sådant du vill ha i ditt liv, sådant du vill känna och uppleva. Det är inte slumpen, ödet eller någon annans försorg som gör att saker/personer/händelser kommer in i ditt liv. Ingenting dyker upp utan vidare - du attraherar det. Utan undantag.

Jo, faktiskt!

Kanske inte alltid medvetet, men dock. Ingen annan kan attrahera något till DITT liv nämligen. När du tänker på något du vill ha/känna/uppleva så växer sig dessa tankar större och starkare. Ju större tanken blir, desto mer kraft får den och desto större är sannolikheten för att upplevelsen blir verklighet. Värt att notera är att precis det samma gäller när du tänker på något du inte vill ha! Som jag skrev igår; Du sänder konstant ut vibrationer av energi när du tänker och känner och Universum svarar på det du sänder ut - genom att ge dig mer av det du vibrerar. Det spelar ingen roll om det är bra för dig eller inte, Universum svarar helt enkelt på dina vibrationer."

Trygg i min träning (If you can't beat them, join them)

Gustaf  började gårdagens inlägg med meningen "Börjar känna mig riktigt trygg och stabil i min träning." och det födde idén till vad dagens inlägg skulle handla om. Inte Gustaf alltså, utan mig själv. (Sorry Gustaf! :-P)

Jo vad jag ville ha sagt var att först nu, lite mer än ett år sedan jag började styrketräna aktivt, så känner jag mig fullständigt trygg och bekväm i det jag gör och det är en grymt skön känsla. Jag vet vilka maskiner och redskap som är till vad (oftast!), jag vet hur jag ska lägga upp mina träningspass,  jag vågar prova nya övningar och överge andra som inte känns bra, jag tycker inte längre det är läskigt att sitta på en av bänkarna framför speglarna och pressa, jag lassar på mer vikter, jag kör skiten ur mina muskler och ja, jag flexar hej vilt framför spegeln utan att skämmas ett dugg.
Jag är också trygg i att veta hur jag ligger till i vikterna, att jag ökar sakta men säkert i alla muskelgrupper och jag är trygg i att veta vad och hur jag ska göra för att uppnå de resultat jag vill ha.

Men det har ju som sagt tagit sin lilla tid att komma hit.

För ett år sedan såg det helt annorlunda ut. Visst hade jag tränat hårt och mycket i flera år, men nästan enbart gruppträning. Jag tyckte att de fria vikterna var skitläskiga och när jag väl försökte mig på maskinerna så hade jag svårt att själv hitta motivationen till att fortsätta när det var tungt och jobbigt, så de där sista repsen uteblev alltid.
Men de resultat jag eftersträvade kom liksom aldrig av gruppträningen, hur mycket jag än kämpade, och en ändrad familjesituation gjorde att det dessutom blev svårare att planera in gruppträning. Dags att tänka om alltså!

En kompis hjälpte mig att komma igång med gymandet. Han visade övningar, hjälpte till med tekniken, hade hemskt mycket tålamod och peppade mycket. (Tack kära pT, om du någon gång läser detta!) Jag gjorde lite fler bekantskaper ute i gymmet, och började hänga med de där stora killarna. Faktiskt vann jag flera riktigt goa vänner bland de där stora typerna! Jag brukar säga att min strategi var "If you can't beat them, join them" ;-) Nä men seriöst så var ju varken de eller hantlarna särskilt läskiga alls!  Jag fick massa tips och hjälp, och började också läsa på själv, vågade prova lite mer.

Och banne mig, det började hända grejer! Jag blev starkare, musklerna växte, kroppen formades...  Och framförallt - jag växte mentalt! Jag vågade sakta men säkert ta mer plats i gymmet. Gjorde min grej och struntade i vad andra kunde tänkas tycka om det. Hittade fokus och kände mig trygg i det upplägg jag gjort.
Jag gav också mig själv små utmaningar för att göra träningen ännu roligare. Dips blev en sådan utmaning. Första gången jag provade så klarade jag 1½. Jag bestämde mig för att klara 10 stycken och jag gav mig inte förrän jag klarade 10 stycken. Efter 35 år har jag äntligen lärt mig använda min envishet på rätt sätt ;-)


fortsättning följer...

Musik, magi och fokus

Jag letade upp min gamla mp3-spelare igår och fyllde den med massa musik att ha på träningen. Tänkte att den skulle vara lite smidigare att bära med sig än min stora HTC som jag annars kör Spotify genom. Jag hittade massa gamla godingar från olika Body Combat-pass som jag lade in, blandat med lite hårdare musik.
Jag vet inte riktigt vart i processen tanken föddes, men plötsligt så hade jag planerat in löpning i dagens träning, utöver axlar och mage. Jag har väl kanske kört tre löppass det senaste halvåret(!) så kondisen är väl "sådär", kan vi säga. Och att tänka att man ska springa får man ju inte bättre kondis av, så det är ju bara att sätta igång. Med bra musik är det faktiskt inte så svårt.

Jag började med axlar och körde 6 arbetsset hantelpressar, 6 set hantellyft åt sidan, 4 set lyft framåt. Sen följde 100 crunches på boll, sidolyft 3x15 och 3x15 av jag-vet-inte-vad-övningen-heter-men-den-är-grym. (ligg på en bänk med rumpan nästan lite över kanten. Ha raka ben, dutta ner hälarna i golvet, lyft upp benen och rumpan lite så benen kommer rakt upp. Repetera 15 gånger. 3-5 set)
5 km löpning fick avsluta passet. Lite kräkkänslor halvvägs ungefär, men annars gick det helt ok :-)

Musik, ja!
Jag har alltid egen musik på när jag tränar. Jag vill kunna använda musiken för att hitta rätt stämning, rätt känsla till det jag har framför mig. Ja, du läste rätt. Jag använder musiken för att öka mitt fokus, för att rikta min energi. Passet blir en magisk ritual där musiken är redskapet! 

Jag har gjort en speciell playlist som jag kört under mina löp-pass, där jag valt låtarnas placering efter tempo. När jag styrketränar blir det lite olika musik varje gång, lite beroende på humör och dagsform, men jag har vissa favoriter som jag alltid drar på när jag behöver en boost. Funkar så jäkla bra, varje gång! Magiskt, faktiskt! :-)

Har du svårt att hitta fokus på gymmet, se för det första till att ta med dig egen musik. Ta några timmar och knåpa ihop en grym playlist hemma. Det ska vara så att du bara lääängtar till gymmet, när du sätter ihop den. Och strunta för böfvelen i vad det är för musik, utan låt musiken tjäna sitt syfte! Strunta i vad andra kan tänkas tycka, strunta i om det är populärt, nytt, fräckt eller ligger på nån jäkla lista. Strunta i det, och välj musik som får ditt humör och din energinivå att öka. 

Se sen till att ta en stund innan passet och hitta fokus. Gå in i dig själv, tänk igenom ditt pass och vad du ska göra. Stoppa in lurarna, vrid på musiken, känn hur pwo:n och musiken tävlar i kroppen om vem som får upp din energi högst och gå sen ut i gymmet och börja kötta!

Min hemlighet

För ungefär 6 år sedan fick jag höra talas om en bok som hette the Secret och handlade om något som hette Lagen om Attraktion. Jag minns att jag med någon tidning, typ Må Bra, fick ett litet häfte som handlade om boken och innehöll några utdrag ur den. Häftet blev dock oläst och liggande ett tag, tills jag en dag plockade upp det och började läsa. Min första reaktion var att det lät liiiite för bra för att vara sant. Attraktionslagen alltså. Skulle JAG kunna ha, göra och bli precis vad jag ville? Lille jag? Blir jag vad jag tänker?

Tanken låg kvar och grodde ett bra tag. Jag köpte boken och bläddrade i den. Jättefin är den! (Jag älskar böcker!!) Men det som står i den... gäller det verkligen mig? Alltså, de som sagt allt det där braiga är ju jättekända och tjänar massa pengar och är skitlyckliga och har redan allt det där och lätt för dem att säga då!

Sen såg jag filmen. DÅ trillade pengen ner. Som en atombomb ungefär. Lightbulb-moment är ett för litet uttryck för att beskriva storleken av insikten. Det jag sänder ut får jag tillbaka. På alla plan i livet. Och det innebär att jag faktiskt KAN påverka hur mitt liv blir! Jag KAN faktiskt leva precis det liv jag vill! JAG kan ha, göra och bli precis vad jag vill!

Efteråt kom insikten om allt det där som inte var särskilt bra, och att jag faktiskt dragit till mig det också. Det jag sänt ut, fick jag tillbaka. Den insikten krävde sitt grubblande vill jag lova. Hur hade det blivit så, att jag dragit till mig dåliga saker/händelser/personer? Och hur kunde jag vända tankarna rätt?

Jaha, tänker du. Men om du nu vet allt det här Sofia, hur kommer det sig att du inte är typ multimiljonär, genomlycklig och vansinnigt framgångsrik? Va?

Nu ska jag vara skittråkig och berätta att bara för att du upptäcker lagen om attraktion så betyder inte det att du vaknar upp bekymmerslös och stenrik dagen efter. Tyvärr. Alltså, bara för att du vet hur du ska göra så kommer inte resultaten automatiskt. Du måste fortfarande göra jobbet. Du får inte bättre kondition bara för att du köpt nya löparskor. Du måste faktiskt springa också. Och du måste tro på att du kan! Men när du får kläm på hur det funkar så har du de bästa verktygen man kan ha för att skapa den tillvaro du vill ha, som du drömmer om.

"You can have, do or be anything you want." Joe Vitale

Så fantastiskt är det faktiskt!! Men ytterligare en skittråkig sanning kommer här. Du kommer att attrahera saker som du först trodde att du ville ha, och när du väl får dem upptäcker att så inte var fallet. Livet ger oss små läxor på det viset. Vi ska lära oss av detta och vissa saker behöver vi lära oss den hårda vägen. Vissa saker behöver vi gå igenom för att ta oss vidare mot den tillvaro vi vill ha. Så även fast det kan verka jobbigt, så leder det till något positivt. Vem vill inte vara en starkare och klokare människa, liksom!? ;-)

Jag har fått rota igenom mycket i mitt inre för att ta mig vidare mot mina mål. Fått släppa många gamla tanke- och beteendemönster. Men nu är jag på väg och jag låter mig inte stoppas. Varken av någon annan eller mig själv. Jag lever ett jättebra liv redan idag och jag ska göra det till mitt Drömliv!

Här är de första 20 minuterna av filmen The Secret. Enjoy!

Nytt liv, ny blogg?

Jo som sagt, det kliade så mycket i skrivarfingrarna att det fick bli en ny blogg.

Som vissa av er vet, så är mitt liv lite annorlunda idag än vad det var förr när jag bloggade.
2012 var ett förändringarnas år på många sätt och om mycket förändrades till det yttre så förändrades det ännu mer i mitt inre. 2012 blev ett slags katarsis. Jag gick igenom mycket inombords, omvärderade livet och fick lära mig vissa saker på nytt. Snubblade ihjäl mig mentalt 500 gånger, men reste mig 501 gånger. I slutet på året började saker och ting äntligen falla på plats och en ny uppgraderad version av Sofia landade i 2013. :-)

Drömliv-bloggen kommer att handla om saker jag brinner för; om träning, kost, personlig utveckling, coaching, alternativmedicin mm. Min egen träning kommer att ta en del plats förstås :-)
Jag har grymt svårt att inte bli för personlig när jag skriver, men sådär våldsamt privat hade jag nog inte tänkt att bli här. Det är tänkt att bli lite mindre vardag, och lite mer informativa inlägg.
Vad jag däremot kommer att dela med mig av emellanåt är några av alla de viktiga insikter jag gjort under vägen. Jag lever ett jättebra liv idag och jobbar konstant för att göra det ännu bättre. Jag vill älska mitt liv, älska det jag gör! Jag ska leva mitt drömliv!

Därför fick bloggen heta Drömliv - för att jag SKA leva mitt drömliv - och jag vet att även DU kan göra det. Och vilken glädje det vore om det jag delar med mig av här, på något sätt kan hjälpa dig mot dina mål!

Nämen Hej!

Long time, no see! :-)

Det kliade så mycket i skrivarfingrarna till sist, att det bara var att resignera. Det var dags för en ny blogg! En ny blogg, nytt liv, nya mål och nya galenskaper ;-)

Välkomna!