Stökigt fast bra

Jag tränar på två gym. Det ena är ett litet och förbaskat trevligt ställe. Väldigt hemtrevligt och go stämning. Här tränar folk som gillar att träna. Som prioriterar sin träning. Som har träning som livsstil. Det är alltid ordning och reda, och folk har respekt för utrustningen och de som kommer efter.

Det andra är ett lite större ställe, fler medlemmar, lite mer utrustning.  Det är också ett trevligt ställe, ett bra gym och jag trivs där. Många av mina vänner tränar där och det är "hemma". Gymmet har en lite "mjukare" inriktning med en bredare kundkrets med varierat intresse för träning. Många är väldigt hängivna styrketräning eller träning öht. Men många andra är där mest för att de känner att de måste. Eller för att vara tuffa. Typ. Att det inte är samma tänk märks, för det finns inte alls samma respekt för utrustningen och medtränande här.

Och på senaste tiden har det blivit helt katastrof. Det är så jävla stökigt! Tamigfan ALLT som är löst och går att flytta på, ska flyttas på tydligen. Det ligger prylar överallt. Viktskivor hängs huller om buller utan någon som helst koll på vad de väger, eller så lägger man dem helt enkelt på golvet där man stod och låter dem ligga kvar när man går vidare till nästa övning. Hantlarna likaså. Orka lägga tillbaks dem liksom.

Det här blev gnälligt men jag lackade ur totalt idag. Jag vill inte komma till nån jäkla fritidsgård och vill verkligen inte lägga massa tid på att gå runt i gymmet för att leta efter grejer, bara för att upptäcka att någon snott Smithen eller bänken eller vad jag nu tänkt använda, när jag är tillbaka. Irritation!

Tog ett snack med personal idag. De måste ju för fasen säga till medlemmarna, och ha lite koll! *fräs*

Hur ser det ut på era gym?

Nåväl, förutom letandet och irritationen då så blev det ett bra bröst- och tricepspass idag. Jag höll det väldigt, väldigt enkelt. Egentligen körde jag bara två övningar, fast med lite variationer. Bänk och dips. 
Jag började med bänk i Smith eftersom jag tränade ensam idag. Jobbade mig upp från 5 kg (uppvärmning) till 40kg. Sen över till dips i ställning. Körde ett par set med 5 kg, några med 10 kg och några med 15 kg. Avslutade med ett set utan vikt. Jag räknade faktiskt inte seten utan körde tills jag kände mig färdig med varje vikt och varje övning. Jag räknade reps på vissa set när jag körde dips men egentligen mest av gammal vana, inte för att det var så noga. Dock körde jag maxreps i varje set.

Sen blev det några set dips mellan bänkar med viktskiva i knät, efterföljt av vanliga bänkpressen. Eftersom jag var själv så blev det mer nöta reps på låga vikter, vågar inte annat när ingen passar. Men det har en viktig funktion också, framförallt så nöter jag på tekniken, och på att faktiskt känna mig bekväm med att bänka.

Det var rätt skönt att inte vara så noga i räknandet, utan att nästan enbart gå på känslan. Det var jag och kroppen i samarbete - magiskt!

Idag var jag stark!

Lördagen började riktigt skönt med sovmorgon och sen kaffe och senaste AVpoden på balkongen. (Efter att jag varit tvungen att gå till grannen och tigga kaffefilter >< Men hurra för goda grannar!)

Idag fick bli "ätardag" och jag hade sparat en stooor portion chili con carne med ris i frysen speciellt till idag som jag åt till lunch. Oh Sweet Lord så jävla gott! Och så mycket energi jag fick!! :-) Frukost (kaffe och en Dendro-X) och lunch kom ganska tätt inpå varandra nämligen och när jag sen någon timme senare skulle bege mig till gymmet så skuttade jag nästan dit.

Biceps och rygg med fokus på bredden, stod på schemat idag, alltså latsdrag, chins, curls mm. Jag har numera delat upp mina ryggpass på två, ett för "bredden" och ett för "tjockleken" och det funkar väldigt bra.

Idag var jag stark! 

Jag började med latsdrag "som vanligt". Först ett uppvärmningsset, sen 5 arbetsset där jag jobbade mig upp till 55 kg.

Henrik skulle köra marklyft och jag var ju bara tvungen att prova lite jag med, fast jag inte skulle köra det alls, utan bara för att jag kände mig så stark. Drog en 3:a på 90 kg som kanske kunde blivit en 4:a eller rent av 5:a om jag vågat fortsätta. Yey!

Jag fortsatte sen med chins, som ju har varit en av mina små utmaningar (skrev om det här). Nu har jag kommit över min magiska 10-reps-gräns flera gånger och faktiskt dragit till med 14 stycken som mest! Heja mig! 2 set med 10 reps idag, och två st med 10kg vikt :-)

Idag provade jag att hänga på en vikt för första gången när jag gjorde pull-ups. Provade med 5 kg först och gjorde då 8 reps. Hängde på en 10:a sen och gjorde då 3 set med 6 reps i varje.

Jag vet inte men jag tror att det nog var ganska bra. Jag känner mig väldigt nöjd iaf och känner att viktade pull-ups och chins får bli en del av min träning i fortsättningen.
Jag gjorde nämligen 2 st vanliga chins med 10kg vikt också det sista jag gjorde. Kanske hade jag orkat fler om jag provat tidigare för nu var jag rätt trött i rygg och armar. Där hittade jag ju genast en ny utmaning. För kan jag göra 2 så kan jag göra 10. Det tar bara lite längre tid ;-)

 

  Avslutade passet med jag-vet-inte-hur-många set med olika curls tills mina biceps sved. Göööttt!

"När eleven är redo dyker mästaren upp"

Ni känner ganska säkert till talesättet "När eleven är redo dyker mästaren upp" Och ganska säkert har ni någon gång upplevt det själva när ni tänker efter. Visst har rätt person dykt upp när du behövt den? Eller det behöver inte vara en person i fysisk bemärkelse, det kan vara en bok, eller en film. Ja, ni fattar... Detta har hänt mig flera gånger i livet och min tacksamhet ökar för varje gång. Jag litar på att Universum ser till att jag får till mig det jag behöver.

"När eleven är redo..." var det ja. För så här är det, att om och när man öppnar upp sig för att ta emot hjälpen man behöver, så är det också endast då man är mottaglig för den. Man måste alltså göra sig mottaglig. Det gör man genom att undanröja ALLA tvivel på att det du behöver kommer att dyka upp. VET att du får det svar du behöver.
Under en period nu har jag gjort just det, gjort mig mottaglig. Jag vet vad jag vill, jag vet vart jag vill, men behöver hjälp att jobba med vissa issues som ligger i vägen för mig. Däremot visste jag inte hur jag skulle få grepp om det och hur jag skulle jobba med det.
Så jag bad helt enkelt rakt ut till Universum -"Hjälp mig att hitta de svar jag behöver!", och jag höll mig öppen och mottaglig och litade på att Universum skulle ge mig de svar jag behövde.

Jag förstår att jag låter religiös nu, men det handlar inte alls om religion här, detta är egentligen både mycket större, och mycket enklare och mycket sundare än religion!

Och ja, jag fick svar. En serie händelser ledde mig fram till två "manualer". Det var så klart och tydligt  -"Gör såhär, Sofia!" Helt fantastiskt, för det var ju precis det jag behövde veta! Skillnaden från religiöst tänkande är att det är jag själv som får göra jobbet och att jag varit fullt medveten om det hela tiden. Jag skyller inte på någon annan. Ingen annan löser något åt mig och det har jag aldrig bett om heller. JAG skapar mitt eget liv och min egen verklighet. Men jag fick till mig sätt att hantera mina issues på. Manualer och verktyg.

En av manualerna är en bok; "Du kan hela ditt liv" av Louise L. Hay. Jag har haft boken i min ägo i flera år, men bara bläddrat lite i den, men det var nog inte tid för den förrän nu. Jag har läst många böcker om personlig utveckling men skulle jag välja ut en enda att behålla, en enda att rekommendera till andra, så är det denna.

En fantastisk långledighet går mot sin ände. Jag har spenderat massa kvalitetstid med familjen. Det gör gott i själen!  Vädret har gjort att vi har varit utomhus mycket och sonens nyvunna kärlek till att cykla har fört oss sammanlagt ett par mil(!) runt Blåsut. Barnen på cykel och jag promenerandes/joggandes/springandes brevid :-) Inga problem att få till cardion inte!

Tre goa gym-pass har jag också klämt in. Ben i torsdags, axlar/mage igår och rygg idag.

Axelpasset igår gick rätt ok. Jag har fått sänka vikterna och fokusera ordentligt på kontakt. Har jättesvårt att hitta kontakten och kopplar in trapezius alldeles för lätt eftersom jag är rätt stark i dem. Lurar över att ta proffshjälp till detta faktiskt för att inte halka efter mer med axlarna.

Även fast jag känt tidigare att jag tappat lite av toppstyrkan pga dieten så känner jag mig stark igen och är det bevisligen också eftersom jag ökar hela tiden. Jag började med latsdrag som jag nästan alltid gör, och sen enarmsrodd. Här lade jag på 5 kg mer än sist och det gick bra! Ett "uppvärmningsset" för ländryggen med 15 ryggresningar utan vikt. Lite bicepscurls inemellan och sen marklyft. Älskade marklyft!

Som vanligt så slog det över från reps till maxning. Haha, jag vet inte hur jag lyckas, men jag "måste bara känna lite"... Nu när kroppen beter sig som den ska igen så måste jag ju testa hur jag ligger till liksom... Haha!

Tungt, tyngre, tyngst!

Jag började med 1x10 på 60 kg. Skulle lägga på 15 kg sen men de 15 kilona blev 40(!) och ett lyft å
på 100 kg. De 100 kilona kom upp lätt! På med 5 kg till... Den satt den också! På med ytterligare 5 kg. 110 kg är mitt pb i mark... och jag tog det igen!! Wohoo!!

Var sugen på att springa idag så passet avslutades med 3.5 km löpning. Det hade blivit längre om det inte hade varit för att gymmet stängde :-)

Mina ben bär mig!

Ben har ju varit lite besvärligt för mig att träna de senaste månaderna men det verkar lyckligtvis vara över för den här gången. Jag tar det ännu lite försiktigt i t.ex. knäböj och marklyft, men snart, snart tror jag att jag kan kötta på som jag vill igen. *lycka*

Idag var jag och Jennifer på Motionspalatset och körde ett helt insane benpass. Insane var det pga intensiteten. Tungt och snabbt! Och sjukt kul :-)
Vi började med knäböj. Jag körde ett set på 50x15 och sen 4 set med 60x12. Jag tar det försiktigt som sagt, livrädd för att dra upp "skadan" igen, men 60kg räckte gott när jag körde så många reps.
Sen supersetade vi vadpress och raka marklyft med hantlar. 5 set av varje och svetten rann av oss båda.

Sonen satt mellan hantelställen och hejade på oss. Han sa massa snälla saker som att jag snart är stark som Hulken och att jag nog borde kunna lyfta en hel bil faktiskt. Det är skönt att ha stöd från flera håll :-)
Därefter gick vi på benpress i Smith, en käck liten övning som Jennifer snappat upp hos bla Adriana Kuhl. Jag lade inte på riktigt lika mycket som jag brukar i vanlig benpress utan hade som mest på 100 kg mot ca 150 som jag brukar ha annars, men jäklar i min lilla låda vad den tog ändå. Till slut kom vi knappt upp från golvet efter seten, haha. Tror vi körde 6 set var...eller blev det 7? Riktigt rolig och bra variant av benpress!

Jag avslutade med två set raka marklyft med stång. 50 resp. 60 kg. Det är en ny övning för mig så jag provade mig fram med vikterna. Nu vet jag att här kan jag lägga på mer i fortsättningen.
Jag känner redan nu att det här passet lär jag känna av rejält i morgon, men det SKA jag ju göra :-) Och jag är så lycklig över att kroppen äntligen funkar som den ska!!

Var inte för glad!

Mia Skäringer skriver HÄR om att hon min sann inte är så jävla lycklig hela tiden. Krönikan länkas och hyllas hejvilt på Facebook och jag undrar hur många som verkligen läst den och förstår innebörden.

Det gör faktiskt lite ont i mig när hon hyllas på Facebook. För det ni hyllar är en annan människas vältrande i självömkan och bitterhet. Det ni hyllar är Jante-lagen.

Tro inte att du är nåt! Var inte FÖR glad! För helvete!

Bara för att inte Mia är glad så ska ingen annan få vara det heller. Mia verkar tro att alla som mår bra och är glada och uttrycker det offentligt är överdrivet glada och har satt på sig en mask. Vad är det som gör att Mia tror att ”alla andra” är glada på låtsas?  Vad är det som är så ledset och trasigt i henne att hon måste störa sig på att andra mår bra? Mår hon bättre av att tro att ”alla andra” bara är glada på låtsas och att hon är lite bättre än ”alla andra” när hon hävdar att hon inte är så jävla glad hela tiden?

Visst finns det de som kanske försöker visa upp en fasad av perfektion när insidan egentligen går sönder. Men så finns det väldigt många fler människor som faktiskt redigerar verkligheten lite för att må bättre själva. Med redigera menar jag att helt enkelt inte låtsas om eller lägga vikt vid det som är mindre bra. Att framhäva det som ÄR bra. Att man väljer att uppdatera sin Facebookstatus när man är strålande glad istället för ledsen och uppgiven. Att man väljer att berätta om något man är stolt över över något som gick mindre bra. Att man väljer att lägga upp bilder på Instagram där man känner sig jättesnygg, visar vilken fin gåva man fick av sin vän, när man känt sig som Pippi Långstrump på gymmet, på de fina blommorna man drivit upp, eller vad det nu kan vara som man tycker är bra och glädjande.
Det handlar inte om att framhäva sitt liv som perfekt. Det handlar inte om att jämföra sig med andra, utan det handlar om att fokusera på det som är bra. Genom att fokusera på det som är bra, så drar man till sig mer bra.

Det man sänder ut får man också tillbaka.

Jag lever inget perfekt liv. Jag är inte ”kroniskt lycklig”. FFS, jag har nyss gått igenom ett hemskt jävla år där det funnits massa sorg, förvirring, frustration, mm. Sweet lord, vilket operfekt liv jag har haft och stundtals har. Men jag väljer att inte fokusera på det. Jag väljer att låta det som gör mig ledsen passera, jag väljer att lägga tid och energi på det som gör att jag mår bra istället. Jag låtsas inte och jag ÄR mig själv – hela tiden. Imagine!
Naturligtvis måste livet ha plats för känsloyttringar – men att fastna i dem, att fokusera på ilska, ledsenhet, bitterhet, mm DET är förödande. DET om något tar död på oss.

Jag önskar innerligt att Mia Skäringer lär sig om lagen om attraktion. Jag önskar att Mia Skäringer kan hitta så mycket glädje i sitt liv att hon slipper lägga tid på att störa sig på de som är glada.

Jag tycker det är fantastiskt att fokusera på glädje.
Fake it ’til you make it!

Den magiska gränsen

Igår gjorde jag ett helt grymt ryggpass. Tanken var att jag skulle till gymmet och fila teknik på chins och marklyft, två saker jag verkligen vill förbättra mig på. Jag värmde upp med ett par set latsdrag och slängde in lite magövningar mellan rygg-seten, annars var det mark och chins för hela slanten. Men någonstans slog det över från att fila teknik till att "ska bara känna lite, kolla om jag kan..."

Det kan ha varit spenaten i pajen jag åt till lunch eller så var det att min kropp äntligen slutat göra ont, men jag kände mig Pippi Långstrump-stark!

Jag skrev ju för en vecka sen om stånghelvetet (sagt på norrländska!) som vägrade låta sig rubbas. Igår satt den igen - 100 kg marklyft!  Och den kom lätt! Kändes så jävla grymt. Äntligen på väg tillbaka! 100 kilo ÄR en magisk gräns. 100 kg är ändå 100 kg.

Att kunna göra 10 reps av en övning har också varit en magisk gräns för mig, iaf när det gäller dips och chins. Dips i ställning that is. Första gången jag provade kunde jag göra 1½.  Då satte jag som mål att kunna göra 10 st. Strikta. Det kan jag nu :-)

Chins hade jag tidigare som personbästa gjort 8 stycken. Igår gjorde jag 9 i första setet. En stund senare gjorde jag de magiska 10. Sen gjorde jag en till bara för att jag kunde, hehe. Jag varvade chins med några set pull-ups(chins fast med omvänt grepp) Där hade gjort 13 st som mest tidigare, gjorde 16 igår!

I de flesta andra övningar så är jag inte så noga om det blir si många reps på så många kilo. Jag vet ungefär vart jag ligger i det mesta och tycker att jag utmanar mig själv tillräckligt utan att behöva räkna. I marklyft, chins och dips däremot tävlar jag mot mig själv däremot. Det gör min träning så mycket roligare när jag jagar utmaningen hela tiden. Jag tror att oavsett vart man lägger utmaningen, så att det är bra att ha en eller ett par övningar som man jagar sig själv lite i hela tiden.


Med två nya pb och en bra comeback i marklyft så stod jag högst på pallen i min alldeles egna tävling igår. Grym känsla!