Var inte för glad!

Mia Skäringer skriver HÄR om att hon min sann inte är så jävla lycklig hela tiden. Krönikan länkas och hyllas hejvilt på Facebook och jag undrar hur många som verkligen läst den och förstår innebörden.

Det gör faktiskt lite ont i mig när hon hyllas på Facebook. För det ni hyllar är en annan människas vältrande i självömkan och bitterhet. Det ni hyllar är Jante-lagen.

Tro inte att du är nåt! Var inte FÖR glad! För helvete!

Bara för att inte Mia är glad så ska ingen annan få vara det heller. Mia verkar tro att alla som mår bra och är glada och uttrycker det offentligt är överdrivet glada och har satt på sig en mask. Vad är det som gör att Mia tror att ”alla andra” är glada på låtsas?  Vad är det som är så ledset och trasigt i henne att hon måste störa sig på att andra mår bra? Mår hon bättre av att tro att ”alla andra” bara är glada på låtsas och att hon är lite bättre än ”alla andra” när hon hävdar att hon inte är så jävla glad hela tiden?

Visst finns det de som kanske försöker visa upp en fasad av perfektion när insidan egentligen går sönder. Men så finns det väldigt många fler människor som faktiskt redigerar verkligheten lite för att må bättre själva. Med redigera menar jag att helt enkelt inte låtsas om eller lägga vikt vid det som är mindre bra. Att framhäva det som ÄR bra. Att man väljer att uppdatera sin Facebookstatus när man är strålande glad istället för ledsen och uppgiven. Att man väljer att berätta om något man är stolt över över något som gick mindre bra. Att man väljer att lägga upp bilder på Instagram där man känner sig jättesnygg, visar vilken fin gåva man fick av sin vän, när man känt sig som Pippi Långstrump på gymmet, på de fina blommorna man drivit upp, eller vad det nu kan vara som man tycker är bra och glädjande.
Det handlar inte om att framhäva sitt liv som perfekt. Det handlar inte om att jämföra sig med andra, utan det handlar om att fokusera på det som är bra. Genom att fokusera på det som är bra, så drar man till sig mer bra.

Det man sänder ut får man också tillbaka.

Jag lever inget perfekt liv. Jag är inte ”kroniskt lycklig”. FFS, jag har nyss gått igenom ett hemskt jävla år där det funnits massa sorg, förvirring, frustration, mm. Sweet lord, vilket operfekt liv jag har haft och stundtals har. Men jag väljer att inte fokusera på det. Jag väljer att låta det som gör mig ledsen passera, jag väljer att lägga tid och energi på det som gör att jag mår bra istället. Jag låtsas inte och jag ÄR mig själv – hela tiden. Imagine!
Naturligtvis måste livet ha plats för känsloyttringar – men att fastna i dem, att fokusera på ilska, ledsenhet, bitterhet, mm DET är förödande. DET om något tar död på oss.

Jag önskar innerligt att Mia Skäringer lär sig om lagen om attraktion. Jag önskar att Mia Skäringer kan hitta så mycket glädje i sitt liv att hon slipper lägga tid på att störa sig på de som är glada.

Jag tycker det är fantastiskt att fokusera på glädje.
Fake it ’til you make it!